Det känns som att vi lever i en låtsastid. Mycket av det som sker i min närhet, i vårt land och på den här himla planeten kan bara inte vara på riktigt. Man går och lägger sig i en värld och vaknar upp i en ny. (Den starkaste drogen jag nyttjar är kaffe, en kopp om dagen, vill bara klargöra detta.) Jag konsumerar nyheter och fakta via varenda möjlig kanal. Det jag söker är svar men jag känner bara fler och starkare overklighetskänslor. Ibland måste jag kontrollera att det inte är en dröm eller något jag själv hittat på.
”Hallå, läste du om det där?”
Tyvärr är det alltid någon annan som registrerat samma budskap som jag, och jag kan därmed avskriva min sjuka hjärna som upphovskvinna.
Inför valet i september var jag beredd att ge upp nästan allt. Beredd att efter valet få nya stenhårda direktiv i stil med: Avokado, mandlar och andra besvärliga matvaror får inte längre importeras efter årsskiftet. Livstids fängelse för alla som handlat på Wish och liknande plattformar mer än en gång. Indraget körkort för alla som ”tar en tur med bilen”. Jag såg så mycket fram emot att bli bossad över, att inte behöva tänka själv utan bli tvingad till renlevnad och duktighet. Men så blev det inte.
Helt plötsligt skulle man lägga ner miljödepartementet. Från en dag till en annan så hade vi inte längre en klimatkris. Och jag blev inte ens lättad. Jag har lite svårt att hänga med i resonemang gällande att kylan skulle ha blivit mindre kall och att det saknas vetenskapligt stöd för klimatkrisen, men jag är ju bara en vanlig simpel kvinnomänniska. Vad vet en sån som jag.
Landets uppsatta miljömål är inte längre så noga att nå.
”Gör vi det inte så gör vi det inte.”, ska vår finansminister ha sagt. Det är en intressant inställning och ett arbetssätt som jag kan tänka mig att utforska, om det garanterat inte får några konsekvenser! Vi jobbar nämligen mycket mot mål i mitt jobb. Andras mål. Våra kunder berättar vad de har för mål och vår uppgift är att berätta för dem hur de ska nå sina mål, och sedan genomföra detta så att kundens mål uppnås. Hur skulle det bli om vi testade en lite mer mañana-strategi, likt vår regerings? Hur marknadsför vi detta?
”Vi hjälper dig uppnå dina mål – om vi har lust, tid och tur.” Om jag testar mañana-strategin gentemot min arbetsgivare, och andra uppdragsgivare jag jobbar för, tänjer på lite deadlines och sånt, vad kommer hända? Ingenting? Inget skäll, inga förlorade uppdrag, inga avtalsbrott med tråkiga följder? Jag kommer bara rycka på axlarna.
Personligen tror jag på vetenskap. Speciellt om det finns en professor i miljövetenskap som har samma efternamn som jag. Sådan vetenskap behöver jag inte källkolla nån extra gång, det är sanning. Det är fakta som både är svår att ta in och att förstå. Därför har jag sammanfattat IPCCs senaste rapport åt er! På både latin och svenska för att nå ut till så många som möjligt: Carpe Climatkrisen! Fånga klimatkrisen, brotta ner den och utplåna den innan den utplånar oss.
