Pernilla Skoglund: Vad fort man vänjer sig vid nån med svans

Darlings och Klots relation är lite som Nato-ansökan. Frågan är hur mycket Darling kan anpassa sig, för att få vara med i reviret (Nato).

ANNONS
LocationHalland||

Precis när jag kände att jag bara inte står ut med att ligga som en ihopfälld schweizerkniv om nätterna, för att vår lånekatt Klot ska kunna få ligga tvärs över fotändan på sängen där vi behöver ha våra ben, så får Klot för sig att sova i korgstolen vid sängen istället.

Katt-astrof!!!

Jag hade ju precis VANT mig vid att sova dåligt om nätterna i Schweizer-positionen.

För att inte tala om Sova-med-katt-på-höften-positionen. Det känns fullständigt fel att sova utan en lätt överviktig katt på höften. Så vid tvåtiden på natten står jag och bönar och ber inför Klot (den allsmäktige) att hon ska komma tillbaka till sängen.

ANNONS

Jag väcker Darling och frågar honom om han kan sova på det här fruktansvärt normala sättet.

Tydligen kunde han det. För han verkar inte uppskatta frågeställningen.

”Gå o lägg dig igen!” säger han. ”Det är ju jättebra att Klot vill sova i korgstolen.”

Och så går jag snopet och lägger mig och ligger där och lockar: ”Klooooot! Kloouoouut!” Tills klockan blir tre. Och kan inte sova.

Vad fort man vänjer sig vid nån med svans, tänker jag om dagarna.

Vad långsamt man vänjer sig vid dem utan svans, verkar Klot tänka.

Darlings och Klots relation är lite som Nato-ansökan. Frågan är hur mycket Darling kan anpassa sig, för att få vara med i reviret. (Nato.)

Klot har hittills fått Darling att gå utan att höras, finnas utan att synas och prata med en ljus röst, så han låter lite som matte som har så mjuk mage. (Medelåldershullet har mycket att erbjuda en katt.)

Ibland vet jag inte vem av oss som är Erdogan. Klot som kan få Darling att ställa upp på vad som helst. Eller kanske jag. Som dresserar Darling till nästan vad som helst.

Hur som helst så har viss islossning skett i relationerna.

Klot har börjat acceptera Darling, om han ligger helt still. Och inte säger nåt.

ANNONS

Efter två månader i katt-kokongen, så ska vi åka på katt-fri dag i storstan. Träffa gamla vänner och ha det mysigt, och kolla på deras nya takvåning.

Jag försäkrar Klot om att vi bara är borta några timmar, sockrar henne med kattgodis och klappningar. Vi blir lite sena men jag ska bara vädra två mattor innan vi åker.

Skak-skak. Och så skak-skak-skak på den. Och så ”Atjoo!” på den.

”Jätte-Atjoo! Super-Atjoo-Hooo!!!”

Jag snorar, nyser, fräser. Jag är ett allergi-inferno.

Jag har nästan druckit en 75:a katthår. Och precis lärt mig att jag inte tål det.

Jag är som berusad. På katthår! Lagom till vi är framme vet jag nästan inte vem jag är.

”Jaha! Hej hej! Har vi träffats förr?”

Jag snyter upp våra vänners toapapper, nyser som en dusch över hela etaget, och har nån vag aning om att vi är i Vasastan, och att vi känt varann i 25 år.

Jag säger oerhört mycket märkliga saker och sen är vi hemma igen efter några timmar och jag är så allergisk så jag vet inte ens om att vi har varit borta.

Klot kryper upp på magen så fort jag lägger mig dödstrött i sängen. Jag nyser åtta gånger på raken. Googlar på pälsdjursallergi och allergitabletter.

ANNONS

Och tänker så fort man (inte) vänjer sig vid nån med svans.

ANNONS