Suckandes tar vi oss fram genom Göteborgs slaskiga shoppingkvarter. Yngste sonen försöker förgäves undvika att doppa sina hängiga byxor i vattenpölarna. ”Det här vädret suger, mamma”. Jag kan inte annat än att hålla med honom. Ska det komma snö, kan det väl åtminstone få ligga kvar som ett torrt, vitt täcke och lysa upp ens värld lite. Inte förvandlas till en gråblaskig gröt som tar sig in genom skorna. Kanske skaver detta väder extra mycket eftersom vi vet att läget kunde varit helt annorlunda. Istället för att spendera dagen bland reasugna mellandagsfirare, kunde vi ha varit någon helt annanstans. På en plats där snöslask absolut inte existerar.
Sedan ett par månader tillbaka har vi satt av en veckas preliminär semester i våra kalendrar strax före skolstarten. Jag vet, vi var ju utomlands några dagar i höst, men den här gången drömde vi om en resa med barnen. Att få tid att bara vara, utan vardagssysslor som pockar på uppmärksamheten – innan allt det där kickar igång med besked efter trettonhelgen. Så jag ägnade all min lediga tid åt att leta efter billiga resor till sol och värme. Ja, helst hade jag ju velat att en sista-minuten-resa hade hoppat på mig för en spottstyver. Men nej, så enkelt ska det såklart inte vara.
I mitt huvud skulle alla svenskar se om sitt hus och sin ekonomi i dessa tuffa tider, när en elräkning kostar lika mycket som en solresa för två personer. Jag trodde att alla skulle hålla i sina pengar lite, nu när konjunkturen dalar. Utifrån det jag upplevde dessa veckor, är det snarare tvärtom. Det känns som om folk vill passa på nu, innan man går in i fördärvet. Jag fick till och med erbjudandet att köpa en resa på avbetalning hos en researrangör. Nix, där går gränsen för mig – utlandssemestrar och annan lyx vill jag köpa för pengar jag faktiskt har.
Man vet ju aldrig vad som händer – rätt som det är går något sönder. Som för oss, dagarna innan nyårsafton. Då havererade diskmaskinen lagom till vår trerättersmiddag med vänner, och vi blev varse om hur mycket porslin man faktiskt använder under en kväll. Om vårt letande efter resor har tagit en arbetsvecka, tidsmässigt räknat, så tog beslutet om diskmaskin maximalt 10 minuter. Den var dyr, men snygg – och hade dessutom belysning invändigt. Tyvärr skapade ju detta inte bättre förutsättningar för en resa dock.
Jag höll dock ut in i det sista - och hoppades på under – men de riktigt billiga restresorna verkar inte finnas längre. Dök det upp något, så var det antingen fel avresedag eller tokiga flygtider. Helst ska man vara pensionär eller inte ha skolbarn – för om några dagar är priserna mer humana. Och sol och värme är inte värt alla pengar i världen. Faktiskt. Vad är väl sand mellan tårna jämfört med att pulsa fram genom snöslask…? Jag har ju åtminstone en sprillans ny diskmaskin. Med belysning.
