Krigsbrott! I mina öron ett fullständigt ologiskt ord. Start av krig borde vara ett brott i sig. Situationen i Ukraina är helt fruktansvärd och mitt hjärta brister när jag ser alla bilder, läser rapporteringen och tänker på vad som utspelar sig närmare än vad jag kan greppa. Det är alltid lika hemskt med krig. Det är vanligt folk som drabbas hårdast. Och det där oprovocerade och att behöva förhandla med sin förövare gör mig så vansinnigt upprörd.
Ponera att mina bekanta Reine och Mimmi sitter och äter kvällsmat med sina barn hemma i villan. De pratar om dagen som gått och barnens längtan till Lisebergsresan de ska göra i sommar. Plötsligt hör de hur ytterdörren går upp. In klampar jag. Jag slänger mig på soffan.
Familjen stirrar oförstående på den oinbjudna gästen, och Reine reser sig och frågar vad jag gör där.
”Jag har alltid gillat ert hem och det känns liksom som att det är en förlängning av mitt eget. Nu vill jag bo här. Så nu gör jag det. Jag kan förresten också ta en tallrik, ställ den här.”
Nu blir det lite irriterad stämning, vad håller människan på med?! De ber mig att gå och undrar åter igen vad fasen det är som pågår.
”Vad är detta för bemötande!? Nej jag stannar. Jag är här för att hjälpa er, begriper ni inte det? Slänger ni ut mig så går jag och tuttar på friggeboden, det ska ni ha klart för er!”
Mimmi hotar med att ringa polisen. Då tycker jag att det är läge att börja förhandla.
”Okej, jag kan tänka mig att gå – på några villkor. För det första så får ni aldrig mer engagera er i någon idrottsförening eller heja på några idrottslag. För det andra så ska jag ha friggeboden och altanen med spabadet för mig själv, som mina egna. För det tredje får ni aldrig bråka med mig och min familj.”
Exakt så här vrickad låter den här invasionen i mina öron. Som en mobbare på skolgården som säger:
”Visst, jag kan lämna dig ifred – men det kostar 200 kronor i veckan.”
Det är orimligt att förhandla med den som gör fel. Den som blir utsatt har inget intresse av konflikten, den vill bara bli lämnad i fred. Ska man behöva betala för den frihet som nyss var alldeles självklar?
Ingen har rätt att klampa in, styra och ställa över en annan människa eller ännu mindre över ett helt land. Men vad gör man när den som dragit igång den här dårskapen är fullkomligt vrickad och lever i en fantasivärld? När alla håller andan och trippar på tå runt stollen för att det inte ska urarta och drabba än fler? Det fördöms hit och dit men vad hjälper det när vansinnet bara eskalerar och städer och liv blir helt utraderade?
Det är många människor som blir ihågkomna efter sin död. För sitt konstnärskap, idrottsbedrifter, vetenskapliga upptäckter, för sina heroiska insatser för mänskligheten och vår planet. Men på tok för många blir ihågkomna för att de var onda, vidriga galningar. Det blir fler och fler på elaka-listan och jag undrar hur det kan gå så fel. Det är ju så oändligt många fler som drivs av det goda. Vi måste fortsätta göra gott, godheten måste vinna. Snälla hjälp till!
