Jag vill på förhand be om ursäkt för ännu en underlivsberättelse. Det kretsar visserligen kring sådant som är helt naturligt, men jag vet att det ändå i vissa fall väcker anstöt. Till mitt försvar vill jag tillägga att denna text helt och hållet handlar om grundläggande mänskliga behov. Helt naturliga sådana som gäller för alla människor.
Så vad talar jag om? Min pojkvän renoverar just nu sitt badrum och har därför för tillfället inte tillgång till något badrum. Inget alls.
Det är mycket att se fram emot. Lägenheten är full av hantverkare som ska fixa golvvärme, ljusspottar i taket, installera ny tvättmaskin, kakla. Men för att kunna göra en sådan omvälvande förändring måste man förstås börja från grunden. Allt måste bort. Och när jag säger allt, menar jag allt.
Nämnde jag att lägenheten har ett badrum? Bara ett? Kanske var just det en sak min pojkvän missat, men själv såg jag det komma när vi, sittandes i vardagsrummet, såg hantverkarna bära ut badkar, det gamla torkskåpet och duschkabinen. Jag började förstå allvaret i situationen när handfatet svischade förbi oss i tv-soffan. Allt skulle ut!
Den fredagen planlade vi våra besök till den lokala gallerian. Inte för att köpa nya skor, julklappar eller hämtmat utan enbart för att låna en av de offentliga toaletterna.
Min plan nu är att inte alls spendera någon tid i hans lägenhet. I alla fall inte förrän det finns ett fungerande badrum där. Min särbo är dock tvingad att ta skeden i vacker hand och använder därför alla toaletter han är i närheten av. Så vitt jag vet har han besökt följande: McDonalds vid avfarten mot Näset, Frölunda Torgs offentliga toaletter, kontorstoaletterna på Volvo Cars (design), samt Rikets sal. Jag gissar på att också en och annan buske har legat risigt till.
Däremot vet jag inte hur han hanterar sina nattliga toalettbesök. Jag har försökt luska lite, men han vägrar svara. Jag har dock mina aningar. Kanske använder han sitt sovrumsfönster in mot gården. Det är inte många som är vakna för att se vad som sker klockan tre på natten. Det enda spåret skulle kunna vara att någon fastighetsskötare någon gång till våren kommer att undra varför den lilla spireabusken nedanför fönstret inte längre lever.
I skrivande stund finns också ett litet öppet avloppshål kvar i badrumsgolvet. Kanske pallrar han varje kväll upp med kuddar på var sida om hålet för att kunna lägga sig på knä mitt i natten. Och sen gör han det han behöver.
Jag tycker att han helt enkelt kan kissa i diskhon, men det säger han att han absolut aldrig skulle göra.
Nåväl. Någon gång försäger han sig. Dock har jag bara spekulerat i hur det går till när han gör ”det lilla”. När toalettstolen är på plats är det kanske dags att börja behandla förstoppningen.
Jag upprepar. Ber så väldigt mycket om ursäkt.
