Väl i lägenheten, struntade jag i att äta något och slängde istället ner en proteinbar i bakfickan på cykeljackan innan jag trampade iväg söderut mot Falkenberg. Jag tänkte inte cykla superlångt, bara njuta lite av sensommarvädret, känna vinden mot ansiktet och höra hjulen rulla fram över asfalten.
Och jag kände verkligen asfalten under hjulen. Speciellt bakhjulet, faktiskt. Om sanningen ska fram, kändes det oerhört tydligt när jag körde över stenar, både lite större och mindre. När jag cyklat genom Björkäng och närmade mig Morup, bestämde jag mig för att hoppa av cykeln och klämma lite på bakhjulet.
Däcket var nästintill tomt på luft och jag konstaterade att jag helt enkelt blivit med punktering.
I teorin vet jag precis hur man lagar en sådan, men i praktiken? Inte en aning. Om jag ändå hade velat fixa punkteringen direkt hade det varit nästintill omöjligt. Min lilla verktygsväska innehåller nämligen bara ett cykellås, mina lägenhetsnycklar och några gamla dadlar.
Så jag kollade upp Hallandstrafiken för att ta en buss hem. Det verkade som om det skulle gå en 45 minuter senare, så det var bara att leta upp en busshållplats. Efter fyra kilometer i cykelskor och med en stigande oro att slita ner klossarna under fotsulan, tittade jag återigen i Hallandstrafikens app och konstaterade att det var nästan två kilometer till närmaste hållplats. Det fanns inte ens en busslinje.
Så jag fick ringa en vän. En vän som oturligt nog befann sig i Bua, som ju ligger i andra ändan av kommunen. I väntan på denna vän, ägnade jag istället en god stund till att äta min medhavda proteinbar, samt facebooka alla innehavare av brevlådorna vid den plats jag stannat. På en del lådor fanns det inga namn, så jag fick, via adressen, leta upp rätt person på hitta.se. Sedan facebookade jag dem också.
Visste ni förresten att i det, i detta specifika område, bor många människor vars efternamn börjar på W? Och att flera av dem arbetar som lärare? Det kanske verkar sjukt att facebooka brevlådor i Björkäng på det här viset, men samtidigt! Han som skulle hämta mig, befann sig i Bua. Något var jag ju tvungen att göra.
När min vän kom, lyfte vi in cykeln i bilen och jag fick skjuts tillbaka i det fortfarande härligt varma cykelvädret. Väl hemma fick jag också hjälp med att plocka bort bakhjulet. Nu ska jag bara ta med mig det till cykelverkstaden för att få punkteringen lagad.
Slutsats: Med vänner och pengar till reparationer klarar man sig långt. När de tar slut, ska jag eventuellt lära mig att laga en punktering.