Jag var på bröllop häromveckan. Min lillebrors bröllop. Och vet ni hur mycket man gråter då? Visst, jag hade nog anat att det skulle falla några lyckotårar mot mina kinder, men inte värre än att vattenfast smink skulle kunna lösa det. Jag plockade inte ens med mig servetter i handväskan. Men oj, vad jag skulle få äta upp det där. Redan i kyrkan knöt det sig i halsen, när jag såg det vackra brudparet skrida in, med en liten unge i vardera hand. Min fina bror, tillsammans med kvinnan som han lovat att älska tills döden skiljer dem åt. Så vackert att det gör ont, och då är det inte konstigt att känslorna svämmar över hos en stolt storasyster.
När jag själv gifte mig för drygt tre år sedan, stack jag till Thailand tillsammans med min man (såklart, annars hade ett giftermål varit omöjligt) och mina söner. Eftersom det bara var en liten skara människor som kände till det, blev det av förklarliga skäl inte så mycket uppvaktning från andra där och då. Men min lillebror kände till bröllopet och hade skrivit ett långt tal, som jag läste upp för de andra i familjen, där på stranden i Khao Lak. Och som jag grät. Naturligtvis av lycka, även den gången. Kanske är det så att syskonbanden känns extra starka under en av livets största dagar.
Hur sjutton skulle det gå att hålla ett tal på brorsans bröllop, utan att fulgråta sig igenom det? Tårarna sprutade ju när han talade med vidöppet hjärta direkt till sin nyblivna fru under middagen, och då var jag bara åskådare. Men jag klarade det faktiskt ganska bra – dock inte utan att darra lite på rösten genom varje stavelse. Inte för att jag var nervös, utan för att det finns så mycket kärlek en storasyster vill få fram till sin bror en sådan dag.
Jag har lärt mig mycket om relationer genom livet, och det finns så många råd jag vill ge – inte bara min bror och hans fru, utan även alla andra som lever med någon. Det är lätt att älska varandra när solen skiner, men det gäller att hitta en kärlek som står pall även när det stormar. Att leva tillsammans är en berg- och dalbana, med både tårar och skratt. Liv och död. Här är några av de råd jag gav det nyblivna brudparet, och jag skickar dem vidare till er:
Sluta aldrig prata med varandra, eller vara nyfikna på vad den andre tycker och tänker. Men våga samtidigt ge varandra tid till tystnad och eftertanke. Spara inte det där goda vinet till det ”rätta tillfället”. Ibland kan det rätta tillfället vara en grå tisdagskväll då man äter rester till middag. Och sist, men inte minst – skapa magi av de små stunderna i vardagen. Livet är så kort och skört, och då måste man fånga ögonblicken. Allt annat är otänkbart.
Så, till dig som kanske har ditt eget bröllop framför dig - men även till alla er andra, som lever i en relation – jag önskar dig all lycka i framtiden, med mer solsken än stormar. All kärlek!
