Josefine hittade hem som arkitekt

Äpplet faller inte långt från trädet heter det. Men även om Josefine Kastberg har återvänt till Varberg har hon gått sin egen väg – ända sedan när hon öppnade dörren till arkitektutbildningen och kände att där hörde hon hemma

ANNONS
|

D et är inte konstigt att HN:s fotograf blir helt till sig hemma hos Josefine Kastberg ute på Getterön. Ljuset i kök och allrum, barnen Sixten, Märta och Alvar som stökar runt och den lagom egensinniga trädgården alldeles utanför fönstren som nästan ersätter husväggarna – det är som taget ur ett inredningsmagasin.

Och det är i sin tur inte så konstigt eftersom Josefine Kastberg är arkitekt, med hus och miljöer som sin passion.

Men hemmet är knappast någon utställningslokal, det innehåller ett helt vanligt, hektiskt småbarnsfamiljeliv.

– När man lever i det är det en ständig process, inget blir någonsin klart, konstaterar hon.

ANNONS

Huset har hon ritat själv, tillsammans med sambon Micael.

Det är svart, förstås, ”det ser bra ut med svart när man ritar och den matta svarta färgen tar fram träet fint”, och byggt utifrån förutsättningarna på Getterön, det vill säga inte för stort, som mest 80 kvadrat av markytan. Raka linjer utan takrännor, ett slags samtida tolkning av hallandslänga. Traditionellt och modernt.

– Jag ville att det skulle se ut sådär som när barn ritar ett hus, säger Josefine och plockar samtidigt fram guldfärg till Märta som parkerat sig vid köksbordet för att måla en prinsessa och ”ett ovanligt retmoln”.

År 2008 flyttade familjen ner från Göteborg, och permanent in i det som var fritidshuset eftersom de ändå vistades där så mycket. Josefine var föräldraledig och väntade barn nummer två. Med flytten blev hon en hemvändare, efter 15 år i Göteborg.

Josefine växte nämligen upp i Varberg som mellanbarnet av tre systrar. Föräldrarna Arne och Margit startade och drev länge Stenåsa gardencenter, men Josefine ville inte gå i deras fotspår. Under gymnasiet gjorde hon en studieresa till Lunds tekniska högskola, som kom att få avgörande betydelse.

I samma stund som dörren bokstavligen öppnades till arkitektutbildningen visste hon vad hon ville bli.

ANNONS

– Jag tänkte ”Jag har kommit hem!”

Det fanns ingen plan B, Josefine sökte till Chalmers i Göteborg och kunde bara hoppas på att komma in. Hon fick besked om reservplats och försökte tänka tanken att ägna hösten åt att jobba hos mamma och pappa i blomsterhandeln istället.

Sen kom telefonsamtalet. Beskedet att hon hade kommit in på arkitektutbildningen.

– Länge mindes jag varje ord av det samtalet. Det var ren och skär eufori.

Det var bara att packa väskorna och åka upp. Josefine hittade en lya och gick den 4,5 år långa utbildningen med ett par uppehåll för studier i konstvetenskap och filosofi. Hon jobbade också som praktikant på arkitektkontor innan hon var helt klar år 1999.

Sedan fick hon jobb på anrika arkitektkontoret Wingårdhs i Göteborg, där hon bland annat var med och ritade husen på Söderhöjd.

Nu, sedan något år, har hon eget arkitektkontor i Varberg och ser många möjligheter i staden som växer så det knakar. Det är viktigt att ta avstamp i platsen men samtidigt bygga så att det speglar samtiden, den tid och de behov vi har just nu, tycker hon.

– Det har rivits ganska mycket och det är ju en balansgång. Men många tycker om den lilla kärnan i Varberg med de låga husen och då kanske vi ska vårda det som varumärke.

ANNONS

Ett sätt skulle vara att förtäta stadens innergårdar och utveckla stadskänslan in i nya bostadsområden. Trafiklederna skulle hon gärna vilja ta tag i, som att skapa mer stadsgatukänsla och få fram mer trivsam yta runt exempelvis Träslövsvägen och Trädlyckevägen, som i dag är genomfartsleder.

– Jag skulle vilja skapa en grammatik av vägarna, man skulle kunna göra det lättare att orientera sig genom att plantera rödbladiga träd i öst-västlig riktning och andra träd längs vägar som går i syd-nordlig riktning. Det finns jättemycket man kan göra.

Gerlachs hallar, Caprinusbyggnadens gamla fabrikslokaler, är ett drömprojekt.

– Det hade varit fantastiskt att förvandla det till något som ger ett plus för många. Man skulle kunna öppna upp och bygga om till ett ungdomens hus, och med plats för reklamföretag och kulturutövare. Trädgården är jättefin, där skulle det kunna finnas en restaurang med utsikt mot hamnen. Och där skulle ingen klaga om det visades fotboll utomhus!

ANNONS