Blev en känd Lena. Christina Stenius fick sitt stora genombrott som Lena Stridh i tv-serien ”Hem till byn”, som sändes första gången 1971.
Blev en känd Lena. Christina Stenius fick sitt stora genombrott som Lena Stridh i tv-serien ”Hem till byn”, som sändes första gången 1971.

Christina har inga planer på pension

Rollen som Lena Strid i tv-serien ”Hem till byn” blev genombrottet för Christina Stenius och populariteten håller i sig än. – Så fort serien tar slut ringer folk till mig och är upprörda, de tror antagligen att jag har något att säga till om, berättar hon.

ANNONS
|

På pappret blev Christina Stenius pensionär för femton år sedan. Men jobbar gör hon ändå. Mest för att det är roligt. Aktuell har hon varit sedan långköraren ”Hem till byn” startade i början av 1970-talet där hon gjorde rollen som den färgstarka mackägarhustrun Lena Strid.

Christina Stenius föddes i Finland men kom till Sverige när hon var två år gammal. Skådespelarkarriären började med en dramakurs på ABF, vidare till Malmö scenskola och därefter direkt en fast anställning på Göteborgs stadsteater. Under åren har hon spelat allt från fars till drama på teater, film och tv.

Själv säger hon att hon alltid älskat att uppträda och att få den där speciella kontakten med publiken.

ANNONS

–Jag känner mig trygg på scenen. Där vet jag vad som ska hända och så slipper jag mig själv ett tag.

För den bredare publiken är hon mest känd för sin roll i ”Hem till byn”. Men meritlistan sträcker sig betydligt längre än så. Några axplock är ”Det går an”, ”Vem älskar Yngve Frej”, ”Den ofrivillige golfaren”, ”Tsatsiki, morsan och polisen”.

Men visst har det funnits motgångar också, berättar Christina Stenius. Som när hon handplockats till en film och skulle spela mot Max von Sydow i mitten av 1980-talet.

–Det var strax efter jag hade gjort ”Hur ska det gå för Pettersson?”. Jag var riktigt i smöret då kan man säga. Hade lika högt gage som grabbarna, Börje Ahlstedt och Björn Gustafson.

–Filmen skulle regisseras av Vilgot Sjöman och i bakgrunden fanns Harry Schein och Ingmar Bergman. Det stöp på att det blev strejk och lockout. Vår film var den enda som drabbades. Som plåster på såren blev jag gravid och fick ett underbart barn. Men det är klart att det var en vändpunkt. Jag blev mer mamma än skådespelare.

Några år senare efter att dotter nummer två kommit skilde sig Christina från Bengt Bratt. Döttrarna hamnade hos mamma och som ensamstående kunde det vara knivigt att få ihop både barn och arbete. Men hon beklagar sig inte.

ANNONS

–Jag har haft en underbar karriär. Fortfarande får jag frågan från folk om var de kan se mig nu. Det är härligt att få höra det.

Sedan fyra år tillbaka uppträder Christina Stenius med föreställningen ”Två glada Ador” tillsammans med Brittmo Bernardsson och Susanne Pettersson. Och till våren blir det förhoppningsvis en ny uppsättning med Carl Jonas Love Almqvists ”Songes”.

–Tanken är att jag ska läsa hans otroligt vackra texter som jag gjorde i ”Det går an” på tv på 1970-talet. Och så ska jag sjunga lite, fast jag inte har någon sångröst kvar.Även i Två glada Ador sjunger jag. När jag var yngre sade jag ofta nej för att jag inte vågade. Men nu står jag där och improviserar. Jag är så orädd numer.

–Annars är jag mig ganska lik. Jag har inte haft förstånd att vara tyst eller rädd. Det har i och för sig lett till att jag fått mina straff. Men jag har alltid bara varit ärlig.

Fyller: 75 år den 11 mars 2016.

Bor: I Göteborg.

Familj: Döttrarna Hedvig och Sofia med familjer. Och hunden Millie.

Gör: Skådespelare.

Aktuell: Med föreställningen ”Två glada Ador”.

Om att fylla 75: ”Jag har inte fattat det riktigt och jag känner att jag inte omfattar de siffrorna.”

Så firar jag födelsedagen: ”Jag ska inte göra något speciellt. Vi, barnen, barnbarnen och jag, åker kanske någonstans.”

Senast sedda föreställning: ”Sven Wollter i ’Driving Miles’ av Henning Mankell på Göteborgs stadsteater.

ANNONS