Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

God honung. Valingehonungen har blivit vald som Hallands godaste flera gånger om. ”Tre gånger har min kollega Stefan Svensson fått utmärkelsen”, säger Nisse Otterdahl.

Kall sommar hotar honungsskörden

Honungen riskerar att sina i år på grund av det kalla sommarvädret. Men än är det för tidigt att tala om katastrofskörd, anser Nisse Otterdahl.– Förra året fick vi en fin efter-sommar som gav mycket honung, menar han.

Biodlingsföretagarna har gått ut och varnat för risken att det instabila sommarvädret gör att bisamhällena har svårt att klara sin honungsproduktion. I Halland beräknas skörden bli 30 procent av det normala. Nisse Otterdahl har haft biodling i 60 år och kan det mesta om binas skötsel och honungsproduktion. Vid senaste omröstningen fick hans honung utmärkelsen ”Hallands godaste honung.” Han håller med om att årets skörd riskerar att bli sämre än vanligt men riktigt hur dåligt det blir är än så länge oklart.

– Det ser i alla fall ut som om den blir under medel. 40 kilo honung hos oss är jättebra och 30 kilo är bra. Men så mycket blir det inte i år, säger Nisse Otterdahl.

Under en rundtur hemma hos familjen där bikuporna står på rad bakom huset framgår det tydligt att sättet att sköta bina också har stor betydelse.

– Om man har för stora bisamhällen så klarar de vintern sämre och det blir större risk att de angrips av kvalster. Det är varroa som hotar bina runt om i världen, förklarar Nisse.

Sedan några år tillbaka har larmrapporter kommit från stora delar av världen om massdöd av honungsbin. Det har talats om en epidemi och den är döpt till Colony Collapse Disorder (CCD) eller plötslig bidöd.

Bisamhällen som drabbats av CCD är ofta angripna av varroa-kvalster, enligt Naturvårdsverket. Det är en parasit som lever av binas blodvätska. Symptom på angrepp av kvalster är att bina tappar orienteringsförmågan och inte hittar tillbaka till kupan. De kan också bli paralyserade. Man får därmed bisamhällen utan arbetare, vilket leder till kollaps.

Nisse Otterdahl har inte märkt av problemet hemma hos sina bin i Halland. I dag har han 30 samhällen fördelade hemma i Olofstorp och i Rolfstorp, Valinge och Gödestad.

Med van hand går Nisse Otterdahl in i bikuporna och lyfter ut ramar för att ge fotograf Annika Karlbom bra kameravinklar. Han bär varken skyddsdräkt eller handskar.

Sticker du dig aldrig?

– Jo, varje dag men det är bara nyttigt. Man får en höjning av det naturliga kortisonet i blodet, säger han medan ett arbetsbi lyfter från hans hals.

Bidöden bekymrar honom inte nämnvärt. Värre är det beställt med människorna, menar han.

– Bina var här före oss och jag är övertygad om att de också kommer att finnas kvar efter oss. Vi människor är mer utrotningshotade som vi beter oss med miljön, säger Nisse Otterdahl.