Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Relation i kris. Den israeliske premiärministern Netanyahu har fjärmat sig från försöken att sluta fred med palestinierna om en tvåstatslösning, och USA:s president Obama försöker därför väcka den israeliska opinionen genom ett direkt budskap. Bild: Pablo Martinez Monsivais

Israels ödesdigra vägval

Krönika.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Barack Obamas budskap vid besöket i Israel nyligen var tydligt. Israel står vid ett vägval. Men det finns bara en väg som leder till en hållbar framtid. Den förutsätter fred med palestinierna och Israels grannländer. Den freden måste bygga på en tvåstatslösning som tillförsäkrar palestinier och israeler samma rätt till en egen livsduglig stat.

Problemet är att Obama, och alla andra, vet att den nya israeliska regeringen är döv för detta budskap. Israel har bedrivit en kolonial erövringspolitik i Palestina i ett halvsekel. Länge hävdades, samtidigt som koloniseringen av Västbanken fortgick, att målet egentligen var fred. Israel förklarade sig villig att acceptera en palestinsk stat, bara Israels säkerhet var garanterad.

Sedan Benjamin Netanyahu kom till makten har klyftan mellan ord och verklighet blivit alltmer uppenbar. Annekteringen och koloniseringen av Västbanken har fortgått obegränsat och palestinska försök till väpnat motstånd har mötts med massivt våld, främst riktat mot Gaza. Den nya israeliska regeringen är brutalt uppriktig. Erövringen av Palestina skall slutföras, så att ett Israel från Medelhavet till Jordanfloden kan förverkligas.

Det här är, som Obama inser, en katastrofväg för alla berörda. Palestinierna döms till ett fortsatt liv i flyktingskap eller under israeliskt förtryck och terror. Israel väljer att bli en förtryckarstat, i krigstillstånd med sina grannar, internationellt isolerat, i större delen av världen alltmer betraktad som en skurkstat. I sitt tal till israeliska studenter citerade Obama den förre israeliska premiärministern Ariel Sharon som sade att det är ”omöjligt att ha en judisk demokratisk stat och samtidigt kontrollera hela Israels land”.

Det är en katastrofväg också för USA. Obama bekräftade vid sitt besök USA:s ”eviga” stöd till och vänskap med Israel. Men han vet att om Israel framhärdar med sin erövringspolitik så blir det politiska priset för USA mycket högt.

Länge byggde USA sin makt i det oljerika Mellanöstern på en allians med ett antal arabiska diktaturer och med det militärt överlägsna Israel. Obama försökte, bland annat genom sitt berömda Kairotal, skapa en ny relation till arabvärlden, som inte bygger på våld och förtryck utan på intressegemenskap och förståelse.

Demokratiseri ngen i länder som Egypten och Tunisien, och sannolikt fler arabländer vartefter, gör detta än mer nödvändigt. De i praktiken misslyckade krigen i Irak och Afghanistan visar att överväldigande militär övermakt inte räcker. Försöken att knäcka terroristnätverk som al-Qaida med hjälp av drönarattacker bjuder visserligen på en del spektakulära avlivningar av misstänkta motståndare men göder samtidigt grogrunden för mer terrorism.

Den geopolitiska och den världsekonomiska utvecklingen gör att USA:s möjligheter att kontrollera Mellanöstern med militär övermakt successivt ebbar ut. Om USA i framtiden skall kunna ha något inflytande i regionen är den omorientering från militär makt till politiskt samarbete som Obama försökt en nödvändighet.

Men det är en omöjlighet om USA är bunden av en lojalitet med ett Israel som fortsätter sitt erövringskrig. Just däri ligger det existentiella hotet mot Israel. Att USA inte längre vill, eller inte längre kan, skydda ett alltför aggressivt Israel.

Därför är Obamas budkap så angeläget. Israel har slagit in på en väg som leder mot katastrof, inte minst för landet självt. Men än är det inte för sent att vända utvecklingen. Israel kan fortfarande byta kurs och börja bygga fred och samförstånd med sina grannar.

Benjamin Netanyahu kommer inte att ta ledningen i en sådan nyorientering, och inte majoriteten i Knesset, Israels parlament, heller. Hoppet står till ett uppvaknande i den israeliska folkopinionen, och framför allt till de unga. Därför riktade sig inte heller Obamas viktigaste tal till Israels politiska ledarskap utan till ungdomen och studenterna, till dem vars framtid hotas av det nuvarande ledarskapets dårskap.

Relation i kris. Den israeliske premiärministern Netanyahu har fjärmat sig från försöken att sluta fred med palestinierna om en tvåstatslösning, och USA:s president Obama försöker därför väcka den israeliska opinionen genom ett direkt budskap.

Pär Granstedt