Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Raritet. Torbjörn Johansson, vissångare och fiolspelare, drar gärna en låt på felan. Favoritfiolen tros vara tillverkad av en rysk krigsfånge som satt inspärrad på Varbergs Fästning.

Idoga övningar gav rätt ljud i felan

Efter ungefär ett år fick han komma upp ur källaren med fiolen. Då lät det tillräckligt bra för att familjen skulle klara av hans övningar på felan. Det som började i ett pannrum för cirka 55 år sedan blev starten till Torbjörn Johanssons musikaliska resa genom livet.

Det låter ganska jäkligt när man börjar öva på fiol så jag förstår familjen. Dessutom gick det ingen nöd på mig i källaren; där var varmt och gott.

Varmt och gott är det också i köket hemma hos vissångaren och fiolspelaren Torbjörn Johansson i det grå huset som hukar bara några hundra meter från havet vid Lynga norr om Falkenberg.

Torbjörn Johansson växte upp i Falköping med en mamma som spelade orgel och gitarr. Hans morfar och morbröder spelade fiol. Han provade flera musikinstrument, men det blev aldrig någon reda med det. Familjen sa först nej när han ville pröva fiolspel. Till slut förbarmade sig en morbror som lånade ut en fiol och gossen Torbjörn blev tillsagd att hålla till i pannrummet med sina övningar. Han tog också fiollektioner i skolan och när det lät tillräckligt bra lät morbror honom behålla fiolen.

Vad är det som är så fascinerande med fiolen?

– Jag tycker om ljudet och att det är ett melodiinstrument. Man kan spela ensam och behöver inte en hel orkester för att det ska låta bra.

I början av 1960-talet flyttade Torbjörn Johansson till Göteborg och fick jobb på Postverket. Han hittade snart andra musiker att spela tillsammans med på många olika ställen. En period spelade han till och med på Stena-båtarnas pensionärsresor.

– Det var en tid när Stena satsade på musikuppträdanden och innan det blev så många fylleresor.

I slutet av 1960-talet träffade han vissångerskan Eva Bartholdsson från Morup och flyttade till Halland 1972. De blev ett par och så småningom det musikaliska begreppet Eva och Torbjörn. Duon turnerade med allt från skillingtryck till nyare visor och spelade in ett antal skivor. Ett liv som frilansande vissångare och fiolspelare hade börjat på allvar.

Att det blev just visor som Torbjörn Johansson fastnade för har nog sin grund i bokskåpet hemma i Falköping. Vuxenböckerna i skåpet var kanske inte den lämpligaste litteraturen för en ung pojke. Därför gick han som sjuåring för första gången till biblioteket. En engagerad bibliotikarie hjälpte honom på traven och snart var han fast i berättelsernas värld.

– Visor är ju egentligen musikaliska berättelser. En favorit är Evert Taube som var fantastiskt bra på att få ihop berättelser och musik. Alf Hambe i Steninge har också gjort många bra visor.

Har du själv skrivit några visor?

– Jag har gjort några melodier, men det är inte min grej. Det gör andra bättre.

Vilken sorts musik lyssnar du helst på?

– Jag lyssnar på det mesta, bara det är bra. Ibland kan det vara gott med bara tystnad. Jag drabbades av tinnitus för cirka 20 år sedan. En yrkesskada som stundtals är både jobbig och tröttsam.

Hur ser tillväxten ut när det gäller visor?

– Visintresset kommer och går. Just nu är det kanske inte på topp, men violinisten och riksspelmannen Anette Wallin från Tvååker är duktig.

Numera hinner Torbjörn Johansson inte uppträda så ofta. Som musikkonsulent och biträdande länsmusikchef på Musik i Halland ser han i stället till att andra spelar. Och även om han nu fyller pensionär har han ingen tanke på att sluta arbeta.

– Nej, jag tänker jobba ett tag till, men försöker komma ner till hundra procent. I arbetet som musikkonsulent ansvarar jag också för Musikgemaket och ett projekt där vi direktsänder jazzkonserter från Halland till New York via internet. Tanken är att i dag verksamma kompositörer ska få en chans att visa upp sig för en större publik. Sambandet mellan kultur och hälsa, som uppmärksammats på senare år, är ett annat projekt som vi börjat titta närmare på.

Torbjörn Johanssons musikaliska avtryck är stort. Han har genom åren fått mängder av utmärkelser för sin musik och arbetet att stärka visans ställning. Hans insamling och sammanställning av halländska visor blev till en bok. Han har gett ut ett antal skivor tillsammans med Eva Bartholdsson och andra artister. Och hans fiolspel finns med på några av hans lillasysters skivor. Det var förresten hon som lade beslag på familjens gitarr som Torbjörn Johansson egentligen ville spela på innan fiolen kom in i bilden. Han gjorde på 1980-talet uppskattade bokuppläsningar i Radio Halland och är sedan många år konferencier på Falkenbergs Visfestival.

Även om han har svårt att hinna med egna uppträdanden missar han inte gärna spelningarna tillsammans med visgruppen KAL från Göteborg. Några spelningar om året brukar det bli med gruppen där han varit ständig vikarie de senaste 20 åren. Det här med födelsedagen tar Torbjörn Johansson inte så allvarligt på. Helgens öppna hus är redan avklarat och på själva födelsedagen tänker han jobba.