Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Engagemang. Föräldrars insats för sina barns idrottsutövande ser olika ut.

Föreningslivet är beroende av vårt engagemang

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Jag är sedan ett par år tillbaka engagerad i mina barns bordtennisförening. Jag samordnar tävlingsanmälningar, anordnar en nybörjarturnering, ordnar med sponsring osv. Jag engagerar mig så mycket jag hinner eftersom jag vet att föräldrarnas engagemang krävs för att barnens förening ska fungera.

I föreningen spelar cirka 250 barn och det är relativt många föräldrar som engagerar sig på olika sätt. Uppemot 25-30 föräldrar är med i föreningens styrelse och arbetsgrupper, men som i stort sett alla föreningar så skulle det behövas ännu mer ideellt arbete. De föräldrar som är aktiva får egentligen alldeles för många arbetsuppgifter. Risken finns att engagemanget kvävs om det upplevs som alltför betungande.

Det som verkligen kan irritera mig är föräldrar som efterfrågar service av föreningen av diverse slag, visar missnöje och aldrig ger någon som helst positiv respons, men som inte är beredda att lägga ner en enda ideell timme på föreningen. Ibland kan jag ha en sådan lust att svara riktigt spydigt på deras sura mejl: ”Det stämmer att informationen om fredagens tävling kom ut sent, men det berodde på att du inte har engagerat dig det minsta för att tävlingen ska bli av….” Men eftersom jag vill att barnen ska fortsätta i föreningen så svarar jag snällt ändå.

En ideell förening är inte ett företag där man köper varor eller tjänster och kan reklamera om man är missnöjd. En ideell förening fungerar inte bättre än vad det finns engagemang för. Så enkelt är det. Hur kan man då klaga på de som lägger sin fritid på föreningen när man inte gör ett dugg själv?

Frågan är hur det fantastiska svenska föreningslivet ska klara sig om inte många, många fler föräldrar väljer att engagera sig framöver. Idag finns det åtskilliga föreningar som lever på enstaka eldsjälar som lägger ner större delen av sin vakna tid på föreningen, men dessa eldsjälar blir äldre och äldre. Risken är att hela föreningar faller samman när Ragnar eller Elsa inte orkar längre. Sannolikt behövs det minst fem aktiva föräldrar för att hinna med det som eldsjälen har utfört i föreningen. Det är tveksamt om dessa fem träder fram när det behövs.

Det sista jag önskar är att föreningslivet ska börja likna vinstdrivande företag där tränare eller ledare samtidigt är ordförande, kassör och allt annat. Föreningar som drivs av personer med ekonomiska intressen i klubben och där träningsavgifterna blir höga för att generera vinst. Så höga avgifter att många barn inte har en möjlighet att delta av ekonomiska skäl.

Alla borde på något sätt engagera sig ideellt. Det ger inget tillbaka ekonomiskt, men det ger så otroligt mycket tillbaka i glädje och upplevelser. Att få se 8-åringens enorma lycka över sin första pallplats och att få höra av föräldrarna att han till och med sov med sin bronspokal. Det gör varje ideell timme värd att lägga ner på föreningen.