Det var mamma Wera och mammas moster Edla som såg till att Diana kom in i musikens värld. De tog henne med på konserter av alla slag redan när hon var riktigt liten, hon hängde med när de skulle träna med sina körer och det var Edla som såg till att Diana gjorde sina pianoläxor ordentligt.
- Jag fick en fantastisk skolning in i musikens värld! Det var nog inte alla gånger jag tyckte det var kul då, skrattar hon. Men i vuxen ålder har jag förstått vad det betytt, och det är därför jag själv brinner för att låta barn möta musiken riktigt tidigt i sina liv. Både för att det är så roligt och för att det stimulerar deras utveckling.
Det blev förstås mycket sång och musik för Diana när hon växte upp, men att hamna i centrum var inget hon tyckte om.
- Nej, jag var en väldigt blyg tjej. När det var kalas hemma så ville mina föräldrar att jag skulle spela och det gjorde jag ju – men jag tyckte det var jobbigt.
Jobbigt var det också den gången en kompis hade anmält sig själv och Diana till Falktalangen, en talangtävling som hölls på Hwitan i Falkenberg. Kompisen hoppade av och det ville Diana också. Men mamma sa: ”Nu gör du det!”
- Och så vann jag! Men jag har aldrig drömt om att bli artist, för mig handlar musiken om att få människor att må bra. Få dem att släppa loss och få bättre självförtroende.
Att musiken dessutom skulle komma att bli hennes levebröd trodde hon inte när hon utbildade sig till barnskötare. Men hon hann bara jobba några år innan hon sökte till Helsjöns folkhögskola och dess musiklinje. Och sedan dess har hon på olika sätt försörjt sig via musiken – som körledare och pianolärare på ABF i 20 år, som kyrkomusiker, som ledare för babyrytmik och barnrytmik, och de senaste åren också som kompositör och musikterapeut. Åtskilliga minns också barnmusikalerna som Diana skrev och satte upp, först tre stycken om flickan Alinde under 1990-talet och sedan Ozma från Oz 2003.
Tidvis har det varit väl mycket – ett tag hade hon nio körer samtidigt, och när hon arbetade i Fässbergs församling i Mölndal blev det ibland mer än 100 procents tjänstgöring för att få ihop alla arbetsuppgifter.
Dessutom utbildade hon sig samtidigt till musikterapeut vid Musikhögskolan Ingesund.
- Så när Ophelia föddes 2005 blev det ett välkommet andrum. Hon är det bästa som har hänt mig!
Lilla Ophelia fick också Diana att plocka fram alla barnlåtar hon skrivit under årens lopp – och skriva en massa nya, utifrån kunskaperna om barns utveckling som utbildningen till musikterapeut gett henne.
- Musik betyder så oerhört mycket för ett barns utveckling. Det är inte bara en härlig upplevelse, det stimulerar också den motoriska utvecklingen och det är det jag tar fasta på när jag skriver mina låtar.
- Jag utgår alltid från en rörelse jag vill stimulera, det kan handla om träning i att vända sig, balansövningar, språkstimulans eller samarbetet mellan hjärnhalvorna. Även om de riktigt små barnen inte kan sjunga med så reagerar de både motoriskt och mentalt. Kroppen tränar och knoppen förstår!
Diana upphör inte att fascineras av kombinationen språk och musik.
- Jag har lärt Ophelia sjunga mitt mobilnummer, det funkar jättebra, hon glömmer det aldrig! Små barn som kan säga två-tre-ordsmeningar kan lätt lära sig hela sånger med flera verser, och människor som stammar gör det inte när de sjunger.
Numera ägnar Diana sin mesta tid åt att komponera och hålla utbildningar för förskolepersonal, musiker och bibliotekspersonal. Hon är en eftertraktad föreläsare och turnerar i hela landet med sina kurser om baby- och barnrytmik.
- Jag har träffat 7 000 personer runt om i landet under mina kurser. De i sin tur använder mitt material och mina visor i arbetet med barn – det känns helt fantastiskt!
Hon och maken Donald bor sedan tre år på Göingegården i Varberg, i ett nybyggt hus. Det är deras fjärde hus och det första som de inte börjar med att renovera.
- Det har varit jätteroligt att renovera hus, det har varit ett av våra stora intressen. Men nu njuter jag av att få bo i något som är färdigt, där det inte krävs mer än att jag rättar till gardinerna! skrattar hon.
Även om de vuxna sönerna Timothy och Anthony är utflugna så är de engagerade i mammas musikproducerande på olika sätt. Liksom Ophelia förstås! Mor och dotter sjunger mycket ihop och Ophelia medverkar även på skivorna med barnlåtar som Diana gett ut. Maken Donald däremot engagerar sig inte i musiken.
- Jag tror det kan vara bra att inte dela alla intressen, säger Diana.Men han har många idéer och står stadigt i verkligheten – det kan behövas när jag svävar iväg...
Vad har du för framtidsplaner?
- Åh, jag har en massa tankar – jag har funderat på att ta upp det här med körer igen med utgångspunkten sjungande som hälsa. Tänk så många som fått sin självkänsla knäckt och inte vågar sjunga!
- Och jag skulle vilja jobba på samma sätt med gamla människor som jag nu gör med barn. När vi blir gamla förlorar vi ju förmågor och med hjälp av rytmik och musik kan vi behålla dem lite längre.
- Dessutom vill jag översätta mina låtar till danska och norska och samarbeta med musiker där. Speciellt Danmark ligger långt framme när det gäller babyrytmik och musikterapi.
Blygheten då? Efter åratal av musicerande, körsång, musikalföreställningar, föreläsningar - har den gått över?
Diana skrattar:
- Nej, jag är fortfarande jätterädd innan jag ska ställa mig framför en massa människor. Då måste man skärpa till sig. Men sedan, när jag kommer igång och ser att folk är med, att jag lyckas tända upp deras ögon – då är det värt allt!
Född: 29 september 1961 i Tvååker
Bor: Fagerövägen i Varberg
Familj: Maken Donald, sönerna Timothy, 25 år, ljudtekniker som sadlat om och studerar till psykolog, Anthony, 21 år, blivande smyckesdesigner, och dottern Ophelia, 6 år, som vill bli ”sjungerska och danserska”
Gör: Musiker, kompositör, musikterapeut, driver eget företag (www.nyanzen.se). Har hittills gett ut sex sångsamlingar med texter, noter, cd och rytmiskt anpassade rörelser.
Intressen: ”Träning är ett nytt intresse i mitt liv. Jag tränar ungefär fyra gånger i veckan, helst dansinspirerade pass. Att få jobba mig svettig i kluriga stegkombinationer till härlig musik fyller mig med energi. Dessutom gör träningen susen för typiska musikerskador, som onda axlar och ryggar!”
Musik: ”Jag är allätare, lyssnar gärna till jazz, visor, klassiskt, pop, soul och gospel. Men skulle jag välja ut den konsertupplevelse som jag tycker mest om är det nog att gå på musikal, kombinationen av musik och drama tycker jag mycket om!”
Det visste du inte om Diana: Läste religionsvetenskap ett tag. ”Jag tyckte det var intressant men tiden räckte inte riktigt till. Musiken har gått i första hand, men jag kanske läser färdig någon gång, jag har bara två kurser kvar.”
