Ny hård kritik om minkuppfödningen

Bilder på avslitna öron, kannibalism, beteendestörningar, bitskador. Djurrättsalliansen har smygfilmat på olika svenska minkfarmer. – Visst kan det förekomma att minkar biter och skadar varandra, men det är undantag, hävdar minkuppfödaren Roland Bengtsson i Glommen.

ANNONS
|

Djurrättsalliansen, en rikstäckande djurrättsorganisation, har tidigare väckt opinion mot missförhållandena inom grisuppfödningen. Nu vill man fästa uppmärksamheten på minkfarmerna, en näring som genom åren varit ständigt omdiskuterad.

Och det är kanske ingen tillfällighet att debatten drar igång just nu – en dryg månad före det riksdagsval som kan avgöra minknäringens hela framtid; socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern lär vid ett regimskifte gå vidare med planerna på att skärpa djurskyddskraven så att det i praktiken blir omöjligt att fortsätta med minkuppfödning.

Roland Bengtsson i Glommen är mångårig minkuppfödare, en med svenska mått relativt stor uppfödare med en årsproduktion som brukar ligga kring 25 000 skinn (minkar). Hans farm förekommer inte i det smygfilmade material som Djurrättsalliansen offentliggjort. (Där ingår inte heller någon annan halländsk minkfarm.)

ANNONS

Men han har åsikter i frågan:

– Visst händer det att minkar ger sig på varandra, men då får vi sära på dem i burarna. Det säger sig ju självt att vi inom branschen inte vill ha några skadade minkar, för då kan vi inte sälja skinnen och klara oss ekonomiskt, säger Roland Bengtsson.

Han ifrågasätter också den siffra som Djurrättsalliansen använder (med hänvisning till en rapport från EU-kommissionen) om att 20 procent av minkarna dör under den drygt halvårslånga uppfödningen, innan de hinner gå till slakt för att bli till skinn.

– Jag tror snarare att siffran ligger på 3-5 procent, säger Roland Bengtsson.

Den avgörande frågan är om minkuppfödningen står i överensstämmelse med en av grundmeningarna i djurskyddslagen om att ”djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar ­deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt”.

– Jag tycker att burarna ger utrymme för ett naturligt beteende, med tanke på att det handlar om ganska små djur. Jämför till exempel med det lilla utrymme som en häst har när den står i sin box, säger Roland Bengtsson. Just nu har han investerat i nya burar som ska uppfylla de något förändrade EU-kraven som börjar gälla nästa år. Ändå är det inga stora förändringar av storleken. De nya minkburarna är 32 centimeter breda, 90 centimeter långa och 45 centimeter höga. I en sådan bur får max tre minkhonor samtidigt vistas –eller högst två minkar om det rör sig om manligt eller olika kön.

ANNONS

I sin kritik av pälsnäringen har Djurrättsalliansen hämtat stöd av en namnkunnig zoolog och en erfaren veterinär – och även av Arne Weise (som läser speakertexten till filmmaterialet).

I Sverige finns knappt 100 pälsdjursfarmer, som producerar mellan 1 och 1,5 miljoner minkar (skinn) per år. Världsproduktionen ligger kring 50 miljoner skinn, med Danmark och Kina som de största producentländerna.

Just nu går branschen ekonomiskt bra till följd av höga priser – i genomsnitt mer än 400 kronor per skinn på de världsledande auktionerna.

Djurrättsalliansens material finns på www.sveketmotminkarna.se

ANNONS