Roberts halländska ödehus är inte längre så öde

En vecka i månaden tillbringar han i Långaryd i Halland, och han är fortfarande lika förälskad i sitt vackra gamla hus. Men eftersom ödehusrörelsen bara växer, har Robert Danielsson lite knapert med tid att renovera sitt eget ställe.

ANNONS
|

Konferens för näringslivschefer, byalag och företagare, föreläsningar för byggnadsvårdare eller besiktningar av gamla hus. Det snurrar på rejält för Robert Danielsson, en av förgrundsfigurerna i den så kallade ödehusrörelsen. Vi träffade honom i höstas, när han hade börjat renovera huset i Långaryd – som han egentligen skulle förmedla, men själv blev förälskad i och till slut köpte.

– Sedan dess har jag varit här ungefär en vecka i månaden och jag har fortfarande samma starka känsla för huset. Men jag har inte kommit så långt som jag hade tänkt, jag har helt enkelt inte hunnit, säger Robert och berättar att han i princip alltid har något reportageteam inbokat när han åker till Långaryd.

ANNONS

– Och nu var det ju ni, säger han glatt och sätter på kaffet.

Måste kapa en bit av köksskåpen

I köket har det hänt en del sedan vårt senaste besök. Längs den långa väggen står nu ett kök från 1936, som Robert ska montera in så fort han bara kan.

– Jag köpte det i Rimbo för 1500 kronor och det häftiga är att det är gjort i björkådrat trä. Titta på originaldörren där – det är precis samma. Tyvärr är sektionerna lite för långa, så för att inte skåpen ska gå in över fönstret måste jag kapa dem en dryg decimeter.

Bild: Anders Andersson

Under den liggande dörren som nu fungerar som arbetsbänk ligger en diskho från sent 1800-tal och den ska Robert bygga in i träskiva, som alltså ska bli diskbänk. En diskmaskin av märket Smeg är redan på plats – ”nypris är 24 000, jag fick den för 3000” – och nästa steg blir att dra in vatten, troligtvis genom ett hål som redan finns i fasadens stengrund.

Robert har hittat (märkes)vitvaror till mycket facila priser, och det förklarar han med att ”runt Stockholm finns det många människor som inte behöver snåla med någonting.”

– Men även om jag gynnas av det, tycker jag att det är ett resursslöseri av enorma mått.

ANNONS

Det som är helt annorlunda jämfört med i höstas är badrummet. Där fanns i princip bara ett tomt rum då; nu är allt fullt funktionellt.

– Eller ja, jag måste ju fixa ventilationen, eftersom de nu blir en massa kondens på rutorna när jag duschar. Toastolen ska skruvas fast, och så saknas det panel på en vägg.

Bild: Anders Andersson

Roberts ambition är att bygga med återvunnet material så långt det är möjligt, men ibland unnar han sig både nytt och dyrt. I farstun ligger ett kalkstensgolv, som ”inte var jättebilligt…”.

– Men det var något jag verkligen ville ha, säger han och ler lyckligt. Det gör han också när han beskriver den piedestal som står i vardagsrummet i andra änden av huset. Den köpte han för 3 900 (en enorm summa när man har en total renoveringsbudget på 160000 för det 16 rum och 470 kvadratmeter stora huset…).

– Bara titta på de här kastanjelöven som någon suttit och skurit ut! Det är ett extremt fint hantverk.

Jag har köpt på mig ganska mycket textilier, det är ju ingen som vill ha den typen av hantverk längre.

På många bord och byråer ligger tidstypiska dukar, de flesta broderade med färgglada mönster.

– Jag har köpt på mig ganska mycket textilier, det är ju ingen som vill ha den typen av hantverk längre. Jag har också köpt en massa småpryttlar och lite möbler. Jag har också fått en del grejer, exempelvis matsalsmöbeln i bonad masurbjörk, i art decostil från 1930-talet. Den fick jag av en snäll granne här i Långaryd.

ANNONS

Robert konstaterar att han hela tiden ställer sig ett antal frågor när det gäller inredning och renovering: Vad passar in? Vad tycker jag om? Och vad har jag råd med?

– Sedan får jag slå ihop svaren och göra en avvägning av vad jag ska satsa på.

Tydligt tecken på att det läcker in kyla

Redan i höstas misstänkte Robert att vissa av golven på undervåningen kan ha fallit ner, och nu i vinter har han kunnat bekräfta vissa läckage. Med hjälp av en värmekamera (som han också använder när han utför sina besiktningsuppdrag) slår han fast att det är betydligt kallare på vissa ställen i matrummet.

– I mitten av rummet är det 14 grader, men titta nu, när jag närmar mig golvlisten: här är det bara nio. Det är ett tydligt tecken på att det läcker in kyla. Frågan är bara vad det beror på. Nästa steg är att hitta en öppning stor som en blyertspenna som gör att jag kan filma i grunden utan att göra ingrepp. Men förhoppningsvis får jag veta det när jag ska sätta in vattenburna radiatorer, då kommer jag ju att få ta upp delar av väggen, säger Robert och tillägger att han gör allt renoveringsarbete själv – utom el.

ANNONS

Att renovera ett ödehus innebär också att hela tiden få nya överraskningar, både positiva och negativa. När Robert häromdagen körde med drönare över sin tomt kunde han plötsligt identifiera resterna av två husgrunder i gräsmattan.

– Och när jag tittade på de historiska kartorna överensstämde oregelbundenheterna i gräsmattan med dem. Det är ju jättespännande, samtidigt som det inte är toppen med gamla stengrunder när man ska gräva avlopp…

Det spritter och bubblar i bygden

Totalt sett är Robert lika förälskad i sitt hus som när han klev in i det första gången, och framhåller också hur det ”spritter och bubblar” i bygden.

– Det är fantastiskt roligt. Det är så många företagare, kommunfolk och invånare som ser till att det händer saker här. Varje gång jag kommer hit hör jag om nya satsningar, och det är fantastiskt att få vara en del av det.

Bild: Anders Andersson

Robert Danielsson

Ålder: 50 år.

Bor: I Järfälla utanför Stockholm – och i Långaryd ungefär en vecka i månaden.

Familj: Hustru och 13-årig son.

Gör: Egenföretagare sedan 2020, delägare i bolaget Landsbygdsdröm. Arbetar också med besiktningar och byggprojektering av gamla hus samt som föreläsare, författare och skribent. Har två akademiska examina, en mot kulturhistoria och arkeologi och en mot företagsekonomi. Har en diplomering inom byggprojektering och har även jobbat med trädgårdsanläggning.

Blev i november förra året: Utsedd till Årets landsbygdsutvecklare av organisationen Hela Sverige ska leva. Vid samma möte fick Hylte kommun utmärkelsen årets Landsbygdskommun i Sverige.

På gång: Den 29 maj, på Fönsterrenoveringens dag, arrangerar Hallands Länsmuseer en kurs hemma hos Robert i Långaryd. Där får deltagarna lära sig renovera och sköta gamla fönster.

Om Landsbygdsdröm: Ett företag som Robert driver tillsammans med Jennifer Erlandsson, journalist och företagare, och Theresia Sandahl, fotograf och grafisk designer. De förmedlar ödehus, men jobbar också för att få fler att upptäcka livet på landet. Landsbygdsdröm har en databas med 6 000 personer som letar efter ett ödehus. Företaget har sitt säte i Falkenberg.

Har startat: Facebook-gruppen Jag räddade ett ödehus! Robert grundade gruppen 2016 och i dag har den nästan nästan 35 000 medlemmar.

Under produktion: Roberts resa – en tv-produktion som Landsbygdsdröm gör, där allt utgår från Roberts hus i Långaryd. Planen är att göra sex halvtimmeslånga avsnitt, som ska sändas på Youtube under 2022.

Hoppas på: ”Inom ramen för Landsbygdsdröm skulle vi vilja sälja in en dokumentär till SVT om ödehusrörelsen och hur alltfler börjar drömma om ett liv på landsbygden. Vi har en oändlig mängd klipp att ösa ur, och ämnet blir bara mer och mer aktuellt.”

Läs fler reportage om bostäder och boende:

ANNONS