”Om inte båda gillar en sak köper vi den inte”

Väggarna i en hyreslägenhet är ofta ljusa, om inte helt vita så i alla fall neutrala. Men hemma hos Lizette Svensson och Tobias Johqvist i deras hyrestrea i Östra förstaden i Halmstad är hallen i stället klädd i en storblommig tapet, designad av Hanna Wendelbo.

– När vi flyttade in var hallen helt vitmålad. Men det såg ut som en sjukhuskorridor så vi kände direkt att vi behövde göra något. Vi kan ju alltid måla väggarna vita igen om vi flyttar härifrån, säger Lizette.

Hon och Tobias träffades för fem år sedan under dansbandsveckan på Öland. Lizette, som då bodde i Ale norr om Göteborg, flyttade snart ner till Halmstad och in i Tobias dåvarande lägenhet, en 1,5 på Bredgatan, bara ett kvarter bort från parets nuvarande bostad. Förutom dansglädjen har de ett starkt intresse för inredning gemensamt.

– Det är lite roligt för många tror att det är Lizette som har inrett den här lägenheten eftersom stilen skiljer sig en del från hur det såg ut i min gamla lägenhet, men sanningen är att vi har inrett tillsammans. Vi gjorde oss av med nästan alla gamla möbler när vi flyttade hit för ett och ett halvt år sedan och skaffade nytt tillsammans. Ingen av oss hade inrett så här utan den andra, säger Tobias.

– Du hade nog haft det ännu mer gammalt och rustikt. Mycket trä och lite mer industriell känsla. Lite rått, säger Lizette.

– Och du hade haft det ännu mer bohemiskt och spirituellt, med fjädrar och drömfångare, lite hippie, kontrar Tobias.

Har hittat en gemensam stil

De skrattar och konstaterar att de känner varandra väl vid det här laget. Och även om smaken skiljer sig en del så har de lyckats kompromissa sig fram till en gemensam stil.

— Om inte båda gillar en sak köper vi den inte. Då hittar vi något annat i stället. Det finns inte många saker i lägenheten som inte båda gillar, säger Lizette.

Inne i vardagsrummet sitter ännu en tapet med storskaliga blommor, design Hanna Wendelbo. Ett lite vågat val i mörka jordtoner som blev mycket lyckad på plats.

– Det var faktiskt jag som pushade för att vi skulle välja den här, säger Tobias.

– Ja, jag var lite feg först och tyckte vi skulle sätta upp en lite mer neutral variant. Men det här blev bra. Tidigare var väggarna helt vita och det kändes inte alls mysigt, säger Lizette.

Den stora soffan i ljust turkosgrön sammet är en av få saker som fick följa med från den gamla lägenheten. Den är också en av få saker som inte båda är lika förtjusta i. De valde den visserligen tillsammans till den förra lägenheten och Tobias älskar den fortfarande, men Lizette är lite sugen på en linnesoffa i stället. Något som Tobias säger tvärt nej till. Och Lizette håller med, soffan får bli kvar, den är ju trots allt bara några år gammal.

Gammalt blir som nytt

I vardagsrummet står också ett skåp som Lizettes morfar tidigare hade i sitt garage som verktygsskåp.

– Ingen annan i släkten var intresserad av ta över det för det var mörkbrunt och fläckat av olja och lite trasigt men jag fick hjälp av mammas sambo Bosse att laga det. Sedan målade jag det svart och nu vill plötsligt hela släkten ha det, säger Lizette och skrattar.

Hennes mammas sambo har även svarvat lampfötterna som står i fönstret och gjort kroklisten i hallen.

– Ibland ser vi saker som vi skulle vilja ha men tycker är för dyra och då brukar vi ta en bild och be honom göra en liknande, säger Lizette.

Tevebänken är ett provisoriskt hemmabygge som får fylla sin funktion tills Lizette och Tobias har hittat ytterligare ett gammalt träskåp, modell större, som de kan ställa in teven i.

Lägenhetens tre rum ligger på rad och mittenrummet används som kombinerat musikrum och kontor. Här har den vita färgen på väggarna lämnats orörd. I stället domineras rummet av en stor roströd matta som i princip täcker hela golvet.

– Det här rummet är större än man tror. Vi underskattade helt rummets storlek och köpte först en matta som vi tyckte var jättestor. Men när vi la ut den på golvet såg den plötsligt jätteliten ut så vi fick lämna tillbaka den och fortsätta att leta tills vi hittade den här, berättar Lizette.

Köper saker utan att ha plats

Det gamla träskrivbordet som står framför fönstret gav hon till Tobias i strumppresent en julafton för några år sedan, innan de hade flyttat till den nya lägenheten.

– Vi hade ingenstans att ställa det då men jag köpte det i alla fall för jag vet att Tobias alltid har gillat sådana här skrivbord. Vi brukar göra så. Alltså köpa saker som vi gillar även om vi inte har någon plats för dem just nu. I källaren har vi till exempel en utemöbel som vi har köpt i väntan på att någon gång få en egen uteplats, säger Lizette.

De två guldbruna sammetsfåtöljerna utmed väggen, och den tillhörande soffan som står i sovrummet, stod en gång i tiden på ett café i Landvetter. Lizette köpte dem second hand innan hon träffade Tobias. Men de fick inte plats i hans gamla lägenhet utan har stått tillfälligt inhysta hos hennes föräldrar innan de fick flytta med till den här lägenheten.

– De hade kunnat stå tillsammans som en grupp men vi gillar hur fåtöljerna och soffan nu binder ihop det här rummet med sovrummet. Vi tycker om att plocka upp färger från ett rum och ta med till nästa så att alla rummen i lägenheten går i samma ton i stället för att ha ett blått, ett rött och ett gult rum, säger Lizette.

Vill inte ha det som alla andra

Att hela den 78 kvadratmeter stora lägenheten i dag är inredd i varma jordfärger är inget som paret hade tänkt ut i förväg utan något som har vuxit fram. Utgångspunkten för inredningen var i stället rummens användningsområden.

– Vi gick runt och tittade och pratade om vad vi skulle vilja ha i rummen. Till exempel, ”här skulle vi vilja ha sovrummet” och ”här skulle vi vilja ha en fredagshörna med skivspelaren” och sedan har vi letat möbler som passar till ändamålet, säger Tobias.

Hans inredningsintresse har vuxit sig fram ur ett allmänt intresse för kläder och stil som ett sätt att ge uttryck för något och sticka ut och vara kreativ.

– Jag är lite allergisk mot att ha det precis som alla andra, säger han.

Lizette har i sin tur alltid hållit på med inredning.

– Stilen har dock varierat över tid. Som liten höll jag alltid på och möblerade om i mitt dockskåp och i lekstugan. Och sedan, när jag blev lite äldre, började jag flytta runt möblerna i mitt rum. Min mamma protesterade ibland. Hon tyckte till exempel inte att man kunde ha sängen stående snett ut ur ett hörn, säger Lizette och skrattar.

Gammal skiljevägg blev sänggavel

Numera står sängen normalt placerad i sovrummet. Men sänggaveln i trä är av det lite mer ovanliga slaget. Den är en skiljevägg som fick följa med från den gamla lägenheten och som nu, i sann Tobias-anda, har fått ett nytt användningsområde. Den är lite högre än vad som är vanligt men det tycker framför allt Tobias bara är bra.

– Det är så högt i tak i den här lägenheten att jag ibland tycker att det blir för tomt på väggarna högre upp, säger han.

Lizette tycker inte att det är ett problem på samma sätt. Något hon erkänner kan bero på att hon är betydligt kortare än Tobias och därför inte ser ”tomrummet” på samma sätt. I några av rummen har de löst problemet genom att hänga tavlor i dubbla rader.

– Men man kan ju inte ha tavelväggar i alla rum, tycker Lizette.

Gillar gröna växter

Om paret inte är helt överens om just detta så var de i alla fall väldigt överens om att den pärlemoblänkande tapeten som tidigare satt på väggarna i sovrummet snabbt skulle målas över. Nu är väggarna i stället vackert duvblå. Huset är från 1898 och för att framhäva de stora fönstren, och släppa in så mycket ljus som möjligt i lägenheten som ligger på första våningen, finns det inga gardiner någonstans. I stället står det gröna växter överallt. De är resultatet av ett nyväckt intresse hos Lizette.

– Min mamma har alltid hållit på med blommor och trädgårdsodling men det har tidigare inte lockat mig alls. Men de senaste två–tre åren har jag plötsligt börjat tycka att det är roligt med gröna växter och till och med börjat ta sticklingar, säger hon och pekar stolt på en sticklingsodling i köksfönstret.

Det är dock inte bara sticklingarna som växer utan även moderplantorna vilket har lett fram till ytterligare ett nytt intresse.

– Lizette letar numera alltid nya större krukor var vi än kommer, säger Tobias och skrattar.

Byggde eget köksbord

Köket är ganska litet och smalt och han och Lizette hade svårt att hitta ett köksbord som var tillräckligt långt utan att vara för brett.

– Det slutade med att vi byggde ett eget av bordsben från Ikea och vanliga plankor från brädgården som vi betsade mörka. Vi är inga vana snickare så vi satte ihop bordet utan att låta plankorna torka först så nu har de blivit lite sneda och vinda men det är bara fint tycker vi, säger Tobias.

– Vi gillar den gamla känslan och stod och bankade på plankorna med stenar innan vi målade dem för att få dem se lite gamla och slitna ut, avslöjar Lizette.

Köket är annars undantaget som bekräftar regeln. Här målades den tidigare grå fondväggen över med vit färg – ”fondväggar känns så klyschigt och så ville vi få rummet så ljust som möjligt”. Över bordet hänger två järnlampor och i ett hörn gör en gammal öltunna i trä tjänst som sidobord. Den har tidigare varit rekvisita hos Tobias tävlingsdansklubb och är en av hans favoritmöbler i lägenheten.

– Vi köpte den tillsammans med fyra andra och behöll den och en till som står i vardagsrummet. Resten sålde vi vidare, berättar han.

Högskåpet i köket är original och på golvet ligger en gråblå linoleummatta.

– Den hade vi gärna tagit bort. Jag undrar ibland om det kanske finns ett riktigt gammalt trägolv under, men det kan ju vara så att det är trasigt och att det är därför som de har täckt över det med mattan, säger Lizette fundersamt.

Hon är lite sugen på att chansa och ta bort mattan men Tobias håller emot.

– Jag tycker inte att vi ska ge oss på det, säger han och tillägger:

– Där går kanske gränsen för vad man kan göra i en hyreslägenhet.

Johanna Ulrika Orre

redaktionen@hallandsposten.se