- Det är ett oerhört stort mirakel att alla överlevde. Vi har fått den finaste presenten, säger Nazenta Kurtic där hon sitter i soffan med en liten bebis på var arm.
Trillingarna har hunnit bli fem månader och betydligt större än när de föddes i vecka 28. Då vägde lilla Adelina bara 780 gram och fick plats i pappa Fazlijas hand. Enäggstvillingen Aylin är fortfarande större än sin syster, och brorsan Alexander vilar tungt mot pappas bröst.
Redan i trappuppgången till familjens lägenhet förstår man att man kommit rätt. Här står den långa vagnen där de tre småttingarna åker som i ett tåg efter varandra.
- Igår skulle jag åka buss med trillingarna. Alla som satt därinne fick en chock och chauffören sade att vagnen får nog inte plats. Men det gick när vi ställde den lite på snedden, säger Nazenta.
De tre äldre flickorna springer runt i den välstädade lägenheten och lyfter vant upp sina småsyskon. Fyraåringen Alexandra som tidigare var familjens minsting har fått tre nya småsyskon att gosa med. Till en början var livet som sexbarnsfamilj "lite som ett skämt", berättar Fazlija.
- Det var plötsligt dubbelt så många barn. Som tur är har vi min mamma är anställd hos oss genom socialförvaltningen, så hon hjälper oss varje dag, berättar Fazlija.
Paret Kurtic ville gärna ha ett syskon till sina tre döttrar. Redan i början av graviditeten tyckte Nazenta att magen kändes ovanligt stor. Den nyinköpta klänningen gick inte att få på sig och att gå i högklackat var inte att tänka på.
Nazenta var orolig och bokade in ett besök hos läkaren.
- Jag tittade på skärmen och såg två stycken. "Det är inte sant", tänkte jag och grät av lycka. När barnmorskan väl svängde till vänster så såg hon en till. Till och med läkaren grät av glädje för hon hade aldrig varit med om det här tidigare, säger Nazenta.
Hon ringde och berättade det omtumlande beskedet för Fazlija.
- Jag trodde att hon skojade med mig. Det var en ren chock, säger han.
Tvillingar har de båda gott om i sina respektive släkter, men de känner inte till någon som fått trillingar. Snart blev de varse om vilka risker det innebär att bära tre barn, såväl för mamman som för barnen.
Under en period gav läkarna bara tjugo procents chans att lilla Adelina skulle överleva eftersom hon inte fick tillräckligt med näring. I vecka 25 blev Nazenta akut transporterad till sjukhuset i Lund där hon födde bebisarna tre veckor senare. Därefter tog det nästan tre månader innan familjen fick komma hem.
De äldre barnen, som bodde hos farmor och farfar på Andersberg, fick i uppdrag att komma på namn till sina nya småsyskon.
- Jag som mamma är nästan förvånad över hur mycket de älskar sina syskon. Jag trodde att de skulle bli väldigt avundsjuka men det är nästan tvärtom, säger Nazenta.
Hon tror att hennes och Fazlijas inställning har hjälpt mycket för att komma vidare när livet känns jobbigt.
- Vi har alltid tänkt positivt och tänkt att det här ska gå bra. Jag tror att vi klarar det här för att vi är unga föräldrar, vi har ork och energi. Ibland kan man förstås känna sig trött men våra ögon ler alltid. Och bebisarna är väldigt positiva.
