Turbinerna står fullt exponerade och träffas dygnet runt, året om, av saltmättade vindar, skriver debattören.
Turbinerna står fullt exponerade och träffas dygnet runt, året om, av saltmättade vindar, skriver debattören. Bild: Johan Nilsson/TT

Vindturbiner till havs inte lika hållbara

Man måste fråga sig varför danskar och tyskar inte har fyllt sina respektive vatten med vindturbiner, skriver Per Ålin.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
|

Med anledning av beskedet häromdagen att regeringen har gett tillstånd till att två havsbaserade vindkraftsparker skall få byggas utanför Varberg och Falkenberg vill jag lämna några kommentarer som jag anser vara högst relevanta.

Först gäller det hållbarheten av havsbaserade vindturbiner. Enligt källor jag har tillgång till får man räkna med att de är skrotfärdiga efter blott cirka ett dussin år. Orsaken är enkel: Turbinerna står fullt exponerade och träffas dygnet runt, året om, av saltmättade vindar. Samma sak gäller naturligtvis fartyg till sjöss, men skillnaden är den att i det senare fallet har man en däcksbesättning vars uppgift är att, förutom navigering, ägna sig åt rostbekämpning och målning. Dessutom går fartyget en gång om året upp i torrdocka för vidare underhållsarbeten. Inget av detta sker med den havsbaserade vindturbinen. Dessutom tillbringar fartyg också tid vid hamnars skyddade miljö.

ANNONS

Jag måste naturligtvis fråga mig varför ingen tar upp detta till diskussion! Att jag gör det beror bland annat på att jag i min ungdom tillbringat tre år till sjöss i mestadels Nord- och Östersjöfart och således känner väl till att det inte alls alltid blåser i de här relevanta farvattnen.

Så måste man naturligtvis också fråga sig varför inte danskar och tyskar, som ju också har tillgång till dessa havsområden har fyllt sina respektive vatten med vindturbiner? Kan det kanske vara så att de vet något och att svenskarna, som ju är världens ledande ”Besserwisser”, inte ens besvärar sig med att fråga om råd, som ju man kan få gratis.

I samband med de aviserade vindkraftsprojekten har naturligtvis också kärnkraftsmotståndarna ansett sig ha fått vind i seglen. Här vill jag påpeka att det nu är ungefär 60 år sedan de första reaktorerna i USA fick sina driftliceser. Efter 40 år kunde de förnya sina licenser på 20 år till, vilket praktiskt taget alla gjorde och klarade proven. Totalt har man nu, om jag minns rätt, ungefär 93 reaktorer i drift. Om man nu, som planerat, efter noggrann prövning, får 20 års förlängning kommer dessa reaktorer att arbeta i 80 år! Jämför detta med den ostadiga vindkraftens ungefärliga dussin år.

ANNONS

Efter vad jag förstått har regeringen agerat utan att konsultera Sverigedemokraterna, vilket man enligt Tidöavtalet är skyldig till. Resultatet har bliviet en dumhet utan like. Inom SD finns den expretis som hade kunna förhindra detta!

Per Ålin

ANNONS