För en tid sedan läste jag om att en politisk tjänsteman hade fångat några hala ålar, jag läste om att en väl ansedd hög politiker hade anlitat svart städhjälp och nu senast läste jag om att en politiker hade byggt en något för stor brygga på sin skärgårdstomt.
Jag frågade mig: Har även jag gjort några lagbrott?
Efter mycket tankemöda blev det otvetydiga svaret att jag har varit en ”förhärdad brottsling”.
På hemfärden från vår förlovningsresa till Paris för 65 år sedan gömde jag en flaska champagne under bilens baksäte efter att vi hade besökt en vingård i Epernay.
För nästan lika många år sedan fällde jag en jättestor björk på villatomten utan att ha begärt lov av byggnadsnämnden. Den sög åt sig all nederbörd och annan växtlighet törstade ihjäl.
Jag har tagit upp en extra ytterdörr, på baksidan av villan där jag bor, utan att reflektera över att jag kanske gjorde en olovlig handling, jag borde nog ha sökt byggnadslov.
Och det allra värsta – jag har gjort massor av ”omedvetna” hastighetsöverträdelser som bilförare. Jag har parkerat fel utan att någon ”lapplisa” hunnit upptäcka det. En gång körde jag flera mil med ”enögd” frontbelysning. Nu har jag, av åldersskäl gällande både bilen och mig själv, sålt bilen och kommer i framtiden undan all bilrelaterad brottslighet, det känns bra.
Jag misstänker att många fler än jag har haft tur i olika situationer och slunkit undan lagens långa arm. Vi måste alla försöka ta lärdom av vårt brottsliga förflutna och sträva mot det nästan ouppnåeliga målet att bli laglydiga människor.
Göran L