Den 3 april hölls en votering i Sveriges riksdag som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Inom LO har man haft för vana att kasta ut medlemmar som anses illojala mot det socialdemokratiska partiet, och därför hotar socialdemokratiska fackpampars positioner och förmåner. Något som svenskt domstolsväsende dock satte stopp för ifjol.
Detta har förargat Socialdemokraterna som genom en motion i riksdagen ville se lagen ändrad så att LO ska få fria händer att rensa ut arbetare som inte snällt står med mössan i handen. Argumenten om föreningars rätt att välja sina egna medlemmar väger dock lätt. LO är inte någon liten hobbyklubb, vars verksamhet inte berör någon utanför den egna, begränsade verksamheten. Genom den svenska modellen är LO och övriga fackförbund stora maktspelare på svensk arbetsmarknad, och deras verksamhet påverkar miljontals människor på ett betydande sätt. Den svenska modellen förutsätter organisering genom fackförbund, varför det är en helt orimlig tanke att dessa förbund godtyckligt skulle kunna kasta ut personer för att de inte är lojala till ett specifikt parti.
Tack och lov röstades detta förslag ner, men det sänder ändå en varning om vad som väntar om S får tillbaka regeringsmakten i framtiden. Då skulle vi få arbetsplatser som är tysta och rädda. Vågar man kritisera S, eller den osunda ordningen där LO i utbyte mot miljonbidrag till S-kassan ges en plats i partiets verkställande utskott? Tveksamt när priset riskerar att bli exkludering ur den sociala och trygghetsskapande gemenskap som medlemskapet i fackföreningen ger.
Det är hög tid för S att tänka om, och lämna dessa unkna attityder bakom sig. Tänk på vad som är bäst och mest värdigt för arbetarna. Inte vad som ger er egen rörelse bäst möjligheter att roffa åt sig makt och pengar.
Erik Hellsborn (SD)
riksdagsledamot