Svar
på ”Ingen vet nu om slutförvarsfrågan ska anses vara löst”
Glenn Wahle och tidigare Jacques de Maré är orolig för långlivat kärnavfall, vilket troligtvis många är. Jag tänkte informera lite vad Clab (Centralt mellanlager för använt kärnbränsle) skriver i frågan.
"Eftersom radioaktivitet minskar med tiden blir bränslet mindre farligt ju längre tiden går. Efter 1000 år är det mesta av radioaktiviteten borta, men bränslet är fortfarande farligt. Det tar mycket lång tid, cirka 100 000 år innan direktstrålningen är nere i samma nivåer som hos den mängd uranmalm bränslet en gång tillverkades av. För att skydda människor och miljö på lång sikt ska bränslet kapslas in och isoleras 500 meter ner i urberget, i ett så kallat slutförvar."
Så redan efter 1 000 år är det värsta av radioaktiviteten borta, det är positivt. Att få ner avfallet till samma direktstrålning som innan det plockade upp i marken tar däremot 100 000 år men det värsta är borta redan inom 1000 år.
Dock kan man fråga sig varför man vill gräva ner detta material när man nu utvecklar nyare generation kärnkraft som faktiskt kan använda det vi i dag kallar avfall och samtidigt få ner lagringstiden för avfallet till långt under 1000 år istället för 100 000 år.
I dag är det väldigt populärt att tala i begrepp såsom återbruk, hållbarhet och liknande. Det borde vara en självklarhet för alla att självklart återanvända det vi idag kallar för avfall och minska behovet av långtidslagring likväl som minskad gruvdrift.
Olle Hällnäs (SD)
