Nedgången av vildbin måste bero på andra orsaker än konkurrens om födan, skriver insändarskribenten.
Nedgången av vildbin måste bero på andra orsaker än konkurrens om födan, skriver insändarskribenten. Bild: Karl-Josef Hildenbrand

Ingen brist på nektar, däremot livsmiljöer för vilda bin

Den rika nektartillgången återspeglas i honungsskördarna.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationHalland||

Svar

på ”Tambin konkurrerar ut vildbin”

Tambin konkurrerar ut vildbin konstaterar Anna Stenström självsäkert som svar på min insändare i ämnet. Detta gör hon i likhet med Svenska Naturskyddsföreningen i dess påkostade kampanj med stora annonser i dagspressen. Även WWF och Jordbruksverket känner sig kallade att stämma in i kritiken mot de svenska biodlarna.

Men faktum är att evidens för detta påstående saknas. En mindre undersökning som utförts av Lunds universitet pekar på konkurrens om nektarn under vissa förhållanden. Det är mycket stor skillnad på denna slutsats och insändarrubriken.

Den stora landskapsomvandlingen har i modern tid resulterat i monokulturer inom jord- och skogsbruk på bekostnad av naturlandskapet. Kalhyggesbruket gynnar nektargivare som vildhallon, rallarros, brakved med flera, i växtodlingen är det främst oljeväxter. Den rika nektartillgången återspeglas i honungsskördarna som tredubblats under denna tid trots att antalet bisamhällen varit oförändrat.

ANNONS

Landskapsomvandlingen har således ökat födotillgången för pollinerare men samtidigt minskat tillgången på lämpliga boplatser. Honungsbina har försvunnit ur vår vilda fauna genom avsaknaden av ihåliga träd. Efter domesticering har de kunnat fortleva genom biodlingen.

Nedgången av vildbin måste bero på andra orsaker än konkurrens om födan. Anna Stenström menar att frågan om jord- och skogsbrukets inverkan är färdigdiskuterad. Ett märkligt uttalande eftersom livsplatserna för den fauna hon värnar om hotas av just dessa näringar. I det biodlingstäta Götaland finns cirka 30 000 bisamhällen vilket innebär ett bisamhälle på två kvadratkilometer i genomsnitt. Visserligen ojämnt fördelade men det visar ändå på orimligheten i att våra honungsbin skulle beröva vildbina deras föda.

Nej , det finns utrymme för fler honungsbin i det svenska landskapet. De utför viktiga pollineringsuppdrag i en miljö som sviker de naturligt förekommande arterna. Uppdraget gäller inte bara kulturväxter utan även den biologiska mångfalden i vår naturliga flora.

Bengt Frizell

hobbybiodlare och biolog

LÄS MER:Tambin konkurrerar ut vildbin

ANNONS