När demensboendet på Fogdevägen lades ner för ett par år sedan blev det ett himla liv. Alla ville ha kvar det, både anhöriga och boende. Där var tryggt, bra lokaler, utmärkt läge, trivsamt och oron var stor över att behöva flytta. Hur det gick vet jag inte, jag har tack ock lov ingen anhörig som behöver boendestöd och klarar mig alldeles utmärkt i min lägenhet men jag hoppas det gick bra.
Något år senare vill Varbergs kommun göra om lokalerna till LSS-boende. Nu är det plötsligt alldeles värdelöst. Dåliga lokaler, läget är urdåligt, någon trivsamhet finns inte, det ligger inte i ett villaområde, ja allt är helt fel.
Vad jag förstår är det en enorm skillnad på gamla och yngre människor. De äldre med demens kan ryckas upp från ett tryggt, bra boende och får finna sig i att bo där man placerar dem. Tvärt om med yngre med mental funktionsnedsättning. Det verkar på de som opponerar sig som om de skulle placeras någonstans i urskogen. Nu råkar jag ha bott i Tvååker i en massa år och vet var Fogdevägen ligger. 4-5 minuters gångväg från en välsorterad livsmedelsbutik, två minuter från apotek och lika långt till sjukvård, folktandvård och fotvård. Busshållplatsen ligger 8-10 minuters gångväg bort och bussarna, både till Varberg och Falkenberg går tätt. Visserligen ligger Fogdevägens boende i ett större hus men runt omkring ligger villaområden. Så, vad är det som är så fel? Själv var jag God man för en kvinna för några år sedan som fick ett boende i Gällinge. Ett alldeles utmärkt boende men anhöriga tyckte det blev alldeles för långt att hälsa på. Är det kanske precis där felet ligger, det ligger för långt från Varbergs centrum?
Ingela Karlsson