I Falkenberg pågår för närvarande en anpassning till så kallade 100-årsregn på Fajansområdet. Kommunen gräver stora diken som ska hjälpa vattnet att rinna undan. Uttrycket 100-årsregn är snart inte relevant längre. När uttrycket etablerades var det skyfall som inträffade ungefär med den periodiciteten. I takt med de ökade klimatförändringarna är risken stor att skyfall skadar betydligt oftare än vart hundrade år. Bara de senaste åren har det varit stora översvämningar på olika håll i landet. Inte alltid orsakade av kraftiga regn, utan snarare av intensivt regnande under lång tid. Men skyfall inträffar, inte minst genom åskregn på sommaren när marken ofta är torr och vattnet har svårt att tränga ner i marken.
Att en kommun, som ligger vid havet och där det dessutom rinner en stor å, antar en klimatanpassningsplan gör det därför närmast av självbevarelsedrift. 2021 antog Falkenberg sin klimatanpassningsplan, vilken löper till 2026 innan det är dags att se över den igen.
Dikena som grävs på Fajans är en del i arbetet med klimatanpassning och är nödvändiga för att vattenmassor ska kunna ledas bort och ut i Ätran.
För att göra dikena trevligare i miljön på Fajans är tanken att det ska sås ängsblommor i dem. Det kan låta bra, men den biologiska mångfalden som brukar finnas på ängar kan vara svår att få till. En äng sköter sig nämligen inte själv, den ska bland annat slås så att fröerna blir blommor året därpå. Man får hoppas att de ansvariga tar hjälp av sakkunniga och inte bara glatt slänger ut ängsfröer utan att tänka längre än näsan räcker. Det kan nämligen bli bortkastade pengar. Men tanken är som sagt god, blommande diken kan man inte få för många av.
"I samtliga fall där vegetation och icke hårdgjorda ytor i staden ska tas i anspråk ska dess betydelse som utjämnande översvämningsyta eller utjämnare av värme belysas och eventuell värdering genomföras." står det på sedvanlig kommunprosa i Falkenbergs klimatanpassningsplan.
Förhoppningsvis görs också analysen i verkligheten, för alltför mycket i en stad är hårdgjort och därför måste man vara rädd om de träd och den växtlighet som finns. I likhet med diskussionerna om att inte bygga på åkermark är det lätt att beslutsfattarna inte ser till helheten. I det enskilda fallet kan det vara lätt att bygga, men blir det för många enskilda fall är risken stor att grönytorna plötsligt är borta.
Redan hårdgjorda ytor kan i många fall göras om så att vatten släpps igenom, men det kostar förstås pengar. Det finns säkert goda exempel i andra kommuner att ta efter. Är det inom något område kommunen ska härma andra är det just inom klimatanpassningsarbetet.
