Systembolaget infördes och mellanölen förbjöds. Det har till och med krävts tillstånd för att dansa på krogen, något som häromåret äntligen avskaffades. Men det måste finnas en gräns för politikens intrång i hur människor ska leva. Medborgare är inte skyldiga att leva den livsstil som gynnar staten mest.
Så här i påsktider äter svenskar ungefär 13 tusen ton lösgodis. Påskäggen är fyllda till brädden med godsaker. Såklart är det ingenting som bara kan tillåtas pågå. Kraven på att sockerfyllda läckerheter måste begränsas dyker upp med jämna mellanrum. I riksdagen har det motionerats om sockerskatt minst hundra gånger. Den 13 mars skrev Nordiska ministerrådets ordförande Karen Ellemann i Dagens Nyheter att de nordiska länderna gemensamt bör höja skatten på både drycker med socker i och kött för att främja hälsa och välmående och minska sjukvårdskostnader.
Den fakta som sockerskattförespråkarna för fram är inte felaktig. Det är sant att socker i alltför stora mängder är skadligt för hälsan, samt att en avsevärd andel av befolkningen i dag bär runt på övervikt som kan leda till olika sjukdomar. Däremot är det ett felslut att hävda att sockerskatt skulle lösa dessa problem. Livsmedelsverket skriver i en forskningssammanställning från 2022 att det är oklart om en skatt på drycker med tillsatt socker faktiskt leder till förbättrad hälsa, även om det kan minska konsumtionen. Precis som Livsmedelsverket skriver så påverkas vår hälsa av en mängd olika faktorer. Det är inte rimligt att mena att en av dessa faktorer, som naturligt förekommer i många livsmedel, är den enskilt avgörande faktorn. Genetik, hormoner, stress, miljö och arbetssituation är bara några exempel på faktorer som påverkar vårt välmående och hälsa i grunden.
Vi betalar dessutom redan en stor del av vår inkomst i skatt till staten. Då är det inte rimligt att vi också ska betala med hur vi lever våra liv. Vuxna människor ska inte behandlas som barn av pappa staten, utan är fullt kapabla att ta ansvar över sina val. Det är varken statens ansvar eller skyldighet att ingripa för att någon går loss på lösgodiset på ICA.
Kost och hälsa är något högst personligt. I välfärdsstaten är det självklart att människor med hälsoproblem ska få hjälp med dessa, oavsett om det handlar om beroende eller fetma. Information om hälsa och kost ska såklart vara tillgänglig. Men hälsa handlar om så mycket och är unikt för varje människa.
Det senaste årets debatt om viktminskningsläkemedel har också tydliggjort hur många som vill och kämpar för att gå ner i vikt. Att tro att priset på Coca-Cola är avgörande för människors viktminskning visar på en övertro på statens makt som grundar sig i en moralisk näsvishet, där man anser att medborgaren är skyldig makten sin bästa fysiska hälsa. Det är hon inte. Medborgare är vuxna nog att fatta sina egna beslut och staten ska inte lägga sig i om man äter glass eller havregrynsgröt till frukost.
