Jag betvivlar inte att Stefan Löfven har haft goda avsikter, men resultaten han lämnar efter sig är tyvärr allt annat än goda. Arbetslösheten, som han lovade skulle bli EU:s lägsta har under hans ledning istället blivit Europas fjärde högsta. Aldrig förr har så många svenskar varit långtidsarbetslösa och vi kämpar nu i EU:s absoluta botten, i det osmickrande sällskapet av länder som Spanien, Grekland och Italien.
Skolresultaten är fortfarande oroväckande svaga och vårdköerna har vuxit sig alarmerande långa. Hans misslyckande med integrationen och den grova gängkriminaliteten behöver knappast beskrivas närmare - dessa kan vi läsa spaltmeter om i tidningarna varje dag. Både stora och små företag vittnar om ett allt sämre företagsklimat till följd av höjda skatter, elbrist och växande byråkrati. Att svensk basindustri riskerar att lamslås av cementbrist och nedstängd kärnkraft rimmar väldigt illa med Löfvens självutnämnda image som industriman. Den socialdemokratiska regeringens eftermäle kommer istället kännetecknas av senfärdighet, otillräcklighet och handlingsförlamning.
Att så många samhällsproblem förvärrats kan såklart delvis förklaras av Stefan Löfvens sätt att leda, men det stora problemet är ändå regeringens politiska innehåll. Tyvärr är det inte mycket som talar för att detta ska ändras till det bättre när Löfven lämnar över stafettpinnen till sin efterträdare. Tvärtom hörs allt mer högljudda krav om en vänstersväng från starka falanger inom Socialdemokraterna. Men deras förslag om kraftigt höjda skatter för människor som jobbar, kör bil eller äger en bostad är fel recept för att få Sverige att blomstra. Om höjda skatter vore lösningen på våra samhällsproblem, då hade Sverige redan varit världsbäst på allt.
Lyckligtvis saknas det stöd för den vänstergir som många socialdemokrater kräver av sin kommande ledare. Deras plan går på tvärs med vad majoriteten av svenska folket vill. Sex av tio väljare röstade i förra valet på partier som lovade att bedriva borgerlig politik och ta strid mot socialism, byråkrati och skattehöjningar.
Löfvens efterträdare, oavsett vem det blir, kommer vara bakbunden av vänsterkrav inifrån partiet och behöva hålla MP, V och C på gott humör. Det är inga lysande förutsättningar för att få landet på rätt kurs.
Jag och Moderaterna ser att Sverige behöver en helt annan färdplan, där vi investerar i långsiktig konkurrenskraft, infrastruktur, forskning och digital omställning. Arbetslinjen måste återupprättas, med bidragstak, höga förväntningar och lägre skatter för den som jobbar. Småföretagen måste avlastas från onödig byråkrati. Polisen ska få verktygen som krävs för att sätta gängbrottslingarna bakom lås och bom. Detta kommer en borgerlig regering att rivstarta med om vi får väljarnas förtroende.
