Så föll värnandet av det har som gjort Varberg unikt, av skyddet av den kulturmiljö som gett stadens dess skönhet – och goda rykte.
Domstolen i Stockholm såg något annat. Man såg till kommunens lagliga handlingsutrymme att förvandla och förändra.
Kanske såg man också framför sig den så kallade samhällsekonomiska utveckling – som nu för evigt förändrar stadssilhuetter i rasande fart. Så även i Stockholm.
Göteborg är ett annat, minst lika talande som trist exempel. I den gamla handelsstaden slåss höghusen om utrymmet. Fallosvurmarna har fått tämligen fritt spelrum att ständigt övertrumfa varandra. Så sätts "staden på kartan", heter det.
I verkligheten förvanskas stadsbilden och ännu en dussinstad växer fram - en stad som blir som en kopia av en annan.
Att det gamla Varberg kommer att skuggas, hamna lite i skymundan av det höga, tycker domstolen inte spelar nån avgörande roll. Att det tänkta hotellet försvagar eller bitvis omöjliggör upplevelsen av fästningen är inte att betrakta som påtaglig skada – enligt deras bedömning.
Hotellmagnaten som vill etablera mer verksamhet, lär tacka och tar emot. Kanske Stordalen utbrister i ett: Storartat!
Han har redan förändrat Göteborg. Nu kan han köra vidare med nästa stad.
Kommunstyrelsens ordförande är belåten. Kommunen körde över hembygdsföreningen - och Stenkil tycker att det smakar sött.
"Det här betyder mycket för Varbergs utveckling" säger hon.
Och om den saken kan nog samtliga vara överens. Liksom att lokal kulturmiljöexpertis står sig slätt mot lagråden från huvudstaden.
"Även den pampiga Rosenfredsskolan var omstridd när den uppfördes". Det påtalade kulturhistorikern Peter Börjesson om, i samband med att han tilldelades Varberg Award.
Kanske har han, som inte har något emot hotellet, rätt såtillvida att man vänjer sig.
Så småningom kommer turister och varbergare kanske gå förbi hotellet men en axelryckning. För med tiden glömmer man bort hur det var. Hur gatan såg ut innan den där byggnaden revs, eller en ny smälldes upp.
Ungefär som många nya varbergare glider in på Systembolaget utan att ägna det bortsprängda palatset en tanke. De känner inte till vad som gått förlorat.
Att hembygdsföreningens företrädare både är besvikna och förvånande över den U-sväng som görs i högre distans är förståeligt.
Domen är nedslående - inte bara för Varberg utan för andra städer som befunnit sig i en liknande sits. Det är ju inte helt otänkbart att den här domen får hotellentusiasterna i Halmstad att vädra morgonluft.
Den enda trösten i eländet är att arbetet med den nya stadsdelen nu kan komma igång. Den delen av Västerport är en fantastisk idé och möjlighet. Och om kommun och byggherrar sansar sig och, trots allt, visar att de tagit lite lärdom av alla turer, så kan de nya kvarteren bli ett lyft för staden.
