Vi kallar det förvaltning, ansvaret vi som människor försöker ta när vi hanterar hur mycket livsutrymme vi ska tillåta andra djurarter att ha och hur stora stammarna ska få vara på speciella områden på vår gemensamma planet. Jag erkänner att jag inte tycker om ordet ”förvaltning” i det sammanhanget, men det är kanske inte det viktigaste. Jag tycker inte om ordet animalieproduktion heller, som vi använder oss av när vi föder upp djur för att sedan slakta dem. Nåväl, det finns problem med hur vi människor ”förvaltar” djurarter och ett av problemen är att vi historiskt inte tagit med ekosystemens funktion och motståndskraft i ekvationen som styr förvaltningsarbetet.
Vi har skjutit av djur utefter hur mycket vi beräknar att de tål för att vara en livskraftig stam, hur mycket de stör (betar av, orsakar olyckor osv) oss i våra liv, hur mycket plats de kräver eller hur mycket bytesdjur vi vill tillåta att andra djurarter tar. Till vårt försvar kan vi säga att vi tidigare inte haft tillräckligt mycket kunskap om ekosystemen, hur allt hör ihop, naturens väv. Nu finns den kunskapen, om vi vill använda den. Men vi gör det i ytterst liten skala, speciellt i haven.
Det fisket vi fördelar mellan oss inom EU, den mängden fisk vi får fiska upp, beräknas istället utefter hur mycket fisk respektive land/fartyg har fiskat upp tidigare, historiskt, och hur mycket vetenskapen beräknar att det specifika beståndet av en viss fiskart tål att beskattas under ett år. Nya fiskekvoter förhandlas fram mellan länderna ett år i taget.
I beräkningarna som ligger till grund för vetenskapens rekommendationer finns delvis påverkan mellan fiskarterna med, men det saknas helt hur arterna interagerar och är beroende av varandra. Det beror inte på att kunskapen inte finns, visst vi vet mindre om hur ekosystemen i haven fungerar, men vi vet tillräckligt mycket för att kunna styra mot en ekosystembaserad förvaltning.
Det beror på att vi hanterar fisket i huvudsak som en näring. Fisken i haven ses som en resurs till en industri, inte som en del i ett ekosystem, där mest hänsyn tagits till fisket, speciellt det stora industrifisket. Båtar kostar pengar, företagen ska gå med vinst, mer fisk behöver fiskas upp. Vad de flesta blundar för i det ekorrhjulet är att välfungerande, friska ekosystem i havet är en förutsättning för att det ska finnas fisk att fördela. NU, i klimatförändringarnas tidevarv är det än viktigare med resilienta ekosystem!
Dags att på riktigt införa ekosystembaserad förvaltning av livet i haven, med målet ”Välfungerande och friska ekosystem”. Levererar vi välfungerande och friska ekosystem kommer ekosystemen att leverera fisk till oss.
