Deras pappa och mamma hade arbete, pappan som apotekare i Ullared där apoteket nu har fått problem att hålla öppet som de borde. Reglerna som Migrationsverket följer bygger på lagstiftning och bör därför följas. Men det finns möjligheter för verket att se till "synnerligen ömmande omständigheter" när det gäller vuxna, och "särskilt ömmande omständigheter" för barn, det sistnämnda betyder lägre krav än för vuxna.
Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn är en av grundprinciperna i barnkonventionen, som är lag i Sverige sen 2018. Att Migrationsverket då kan utvisa en familjefar borde inte vara möjligt. Men här gäller tydligen inte konventionen, det är mer eller mindre varje vecka som man hör om behjärtansvärda fall där barn utvisas till osäkra förhållanden för något som deras förälder bär ansvar för. Som utomstående med ett visst mått av empati är det snudd på outhärdligt att se, och frustrationen över att sådant bara fortgår blir djupare och djupare.
Om Migrationsverket skulle låta mamman och barnen stanna blir det minst lika hjärtskärande när pappan ska utvisas. Att dela på en familj borde inte få vara tillåtet, om barnkonventionen om barnets bästa verkligen gällde.
Kanske påverkar de hårdare tongångarna från den nya regeringen Migrationsverkets bedömningar, signalvärdet av regeringens och Sverigedemokraternas retorik ska inte underskattas. Men en sträng lagstiftning på migrationsområdet har funnits i ett antal år och där kan man inte bara skylla på den nuvarande regeringen även om tonen skruvats åt ytterligare.
Det är emellertid inte bara inom migrationsområdet som barnkonventionen borde slå igenom. Det gäller på många områden, även för barn som kanske inte är så snälla. 2021 stiftades en lag för att motverka långa häktningstider för barn. Den har inte alls fått genomslag, det är snarare fler häktade barn nu än tidigare.
-Det går inte att ha någon sorts light-version av en lagstiftning bara för att det gäller barn, säger barnombudsmannen Elisabeth Dahlin.
Hon är kritisk mot att många unga kriminella sitter häktade längre än tre månader. Barnperspektivet måste tas på fullt allvar och inte användas som det passar av politiker och beslutsfattare. Man är barn tills man är myndig vid 18 års ålder, antingen man begår grova brott eller inte. Har man hamnat snett är det den vuxna omgivningens fel och vuxenvärlden måste ta på sig ansvaret.
Att låta oskyldiga och välartade barn som Ramy och Yousif och deras lillebror bli värre straffade än kriminella borde inte vara möjligt i en rättsstat.
