HN skrev om förslaget i tisdagens tidning vilket medförde debatt på tidningens Facebooksida och även på andra sidor. Många tyckte det lät både konstigt och dumt. Gäller det på torg eller gatumark är det inget att bråka om, men om det gäller stranden eller en allmänning? Borde inte det likställas med allemansrätten och de regler som gäller där?
Det finns en vägledande dom i Högsta Domstolen från 1996 som konstaterar att allemansrätten kan och får användas kommersiellt. Naturvårdsverket skriver på sin hemsida: ”Domen ger vägledning om hur allemansrätten ska tolkas vid kommersiell användning av annans mark för turism.” Frågan är förstås om man kan använda domen även när det gäller friskvårdsaktiviteter. Det borde inte vara någon skillnad i sak.
Hamn- och gatunämndens ordförande Micael Åkesson (M) verkar inte påläst, varken på vad förslaget innebär i praktiken eller om det går ihop med allemansrätten. Möjligen kan det bortförklaras med dålig mottagning på mobiltelefonen och därtill hörande problem, men Åkesson svarade inte alls på frågan kring allemansrätten trots flera försök från undertecknad. Han hänvisade till att det under hösten ska gås igenom hur förslaget ska utformas. Att en fritidspolitiker, om än ordförande, inte har full koll på ett nytt förslag bör måhända vara honom förlåtet.
Varbergs kommun satsar genom sin kultur- och fritidsförvaltning på friluftsliv och det är motsägelsefullt att en annan förvaltning riskerar att försämra detta. Men som vanligt i kommunala sammanhang är det olika stuprör som arbetar med sina egna frågor. Mycket riktigt känner varken handläggaren för friluftsfrågor eller nämndsordföranden Lena Språng (C) till att hamn- och gatunämnden planerar att ta en avgift för friskvårdsaktiviteter. Lena Språng är diplomatisk och vill inte uttala sig utan att veta mer om förslaget. Men hon säger att hon är ”nyfiken på förslaget” och poängterar att hennes nämnd vill främja folkhälsan.
Friluftsstrateg Conradin Weindl på länsstyrelsen har inte hört talas om andra kommuner som vill ta betalt för friskvårdsaktiviteter. Han menar att allemansrätten delvis kan sättas ur spel om kommunen har med något om det i sina lokala ordningsföreskrifter. Liksom flera andra kommuner har Varberg en paragraf om detta, att kommunen har rätt att ta ut en avgift för att använda offentlig plats. Frågan om vad som räknas som offentlig plats är emellertid inte glasklar.
När undertecknad äntligen når förvaltningschefen Henrik Petzäll rätas de flesta frågetecknen ut.
Syftet med förslaget är att den som behöver en avgränsad yta för sin aktivitet, till exempel ett podium eller inhägnad, ska likställas med andra som betalar för yta, till exempel byggföretag som ställer upp ställningar. Det krävs då också polistillstånd.
-Förslaget har missuppfattats, säger Henrik Petzäll. Det gäller bara de friskvårdsföretag som sökt polistillstånd för en aktivitet. De ska också betala en taxa till kommunen för användning av marken, av rättviseskäl. Det är för att värna vårt gemensamma vardagsrum.
Han medger att man borde förklarat missförståndet i ett tidigare skede, kommunikationen har inte fungerat.
Uppenbarligen inte heller till den egna nämnden eftersom nämndsordföranden inte kunde svara på frågorna mer än att förslaget skulle detaljutformas mer. Med Petzälls förklaring verkar förslaget inte längre orimligt. Det som skulle blivit en vass kritisk text mot kommunens agerande blir härmed bara en förklaring och en hjälp för att hantera den bristfälliga kommunikationen. En ledarsida ska självklart skriva kritiska texter, men ibland kan det räcka att lyfta upp en fråga. Så kan det också vara i kommunpolitikens och lokaltidningens världar.
