Många av landsbygdens väljare trodde nog på löften om att Kristerssons regeringsunderlag skulle se till att sänka bränslepriserna kraftigt och omedelbart. Nu vet vi att dieselpriset sänks med 41 öre och bensinen med 9.
Nio öre!
Annat blir det när den så kallade reduktionsplikten anpassas till EU:s lägstanivå, lovar finansministern. Med det menar hon att mixen av biobränsle i tanken ska vara samma som i medlemsstater med lägst ambitioner i omställningen. När Krist- och Sverigedemokraterna får bestämma blir det okej att vara sämst i klassen. I nivå med stater som ännu är beroende av kol, gas och olja för sin energiförsörjning.
Lagom till FN:s klimatmöte i Egypten har Sveriges roll i klimatomställningen devalverats och den internationella trovärdigheten som föregångsland är lika nollad som bidraget till elbilsköparna blev natten mellan tisdag och onsdag föregående vecka. Det är ofattbart vilken snabb förändring till det sämre som skett med miljöpolitiken sedan klimatförnekande Sverigedemokrater tilläts diktera villkoren. Deras väljare torde ändå vara de mest besvikna, som fortsatt måste betala ett bränslepris som likt allting annat påverkas av inflation, krig och ransoneringar.
Centerpartiet påverkades som bekant av väljarströmmarna högerut, samt av det faktum att vi allt för tidigt legitimerat Socialdemokratins ledande roll. Vid valurnorna var det få argument som talade för Centerpartiet, förutom att vi är den borgerliga röst som tydligast motsatte sig ett avgörande inflytande över regeringsmakten åt Sverigedemokraterna. Jag har i en tidigare krönika hållit fast vid att den hållningen nationellt varit rimlig, men att den ställt till problem i landets kommuner och regioner. Där har Centerpartiets inflytande varit det bästa för landsbygden, miljön och medborgarna.
Annie Lööfs gärning fram till idag förtjänar respekt. Tids nog kommer hon även utanför kretsen av centersympatisörer att hyllas för sitt banbrytande ledarskap. Den pågående rättsprocessen som hon ofrivilligt deltar i nu visar om inte annat hur kändisskap och tydliga ställningstaganden har gjort henne utsatt som ledare. En ny partiordförande väljs nu i februari och det har hållits en presskonferens där tre huvudkandidater presenterats. Återigen har det blivit en öppen process, där några av de som tidigt anmält sitt intresse granskas vid en nationell turné.
Den nye ledare som utses ska utöver ett exceptionellt mod, ha erfarenhet, vara känd, ha debattförmåga, skärpa och tydlighet. Inte minst i värderingsfrågorna. Daniel Bäckström, Elisabeth Tand-Ringqvist och Muharrem Demirok har säkert var för sig förmågan att leda partiet i den anda som medlemmarna bestämt, med röda linjer åt både höger och vänster. Det kommer kräva sin tid att växa in i det självklara ledarskap som Maud Olofsson och Annie Lööf gavs tid att bygga upp. Vad regeringspartierna anbelangar så förefaller de själva just nu vara sin värsta fiende.
