Ledare 16/6. Redan 2014 förklarade Alliansen att man enats om att satsa på höghastighetsbanor. Ambitionen var sträckorna Stockholm till Malmö och från Stockholm till Göteborg. Budskapet var då att det kan dröja till 2035 innan banorna är klara.
Men 2014 var också året då Socialdemokraterna och Miljöpartiet övertog spakarna på Rosenbad och därmed hamnade frågan i deras knä. Höghastighetsbanor var inte den första fråga de kastade sig över. Först i april i år lät de meddela att de enats om hur de ville gå vidare med projektet. Deras budskap var att man sätter ett tak för vad det får kosta, ett tak som ligger lägre än Trafikverkets beräkningar på 230 miljarder. Dessutom sätter man målet att stambanorna ska vara klara senast 2045. Samtidigt med detta bjöd man in allianspartierna och Vänsterpartiet till samtal för att snabbtågen ska bli verklighet.
Dessa förhandlingar har i sin tur blivit lite mer komplicerade eftersom Moderaterna och Liberalerna har ändrat uppfattning sedan 2014, det vill säga de är inte längre helt övertygade om att höghastighetsbanor är rätt satsning för Sverige. Förutom att regeringen i dessa förhandlingar ska förhandla fram exakt vad som ska byggas och hur det ska finansieras gäller det alltså även att övertyga M och L om att faktiskt bygga.
Även om S och MP hoppats på en uppgörelse redan innan midsommar verkar det nu som att det inte blir någon uppgörelse förrän efter valet. En viktig orsak är att allianspartierna saknar tillräckligt konkreta förslag från regeringen, inte minst gäller det frågan om hur regeringen vill finansiera det stora projektet.
Vi får se om och hur dessa blocköverskridande samtal kommer att fortsätta. Oavsett lär debatten fortsätta om detta är rätt satsning för Sverige. Dels finns åsikten att det känns dumt att satsa på nytt när det som redan finns har ett eftersatt underhåll. Å andra sidan krävs det avlastning på det överansträngda järnvägsnät som finns. Dels finns åsikten att detta transportmedel är både onödigt och för dyrt för Sveriges lilla befolkning.
Kanske finns det ändå en fördel av att det drar ut på tiden för en politisk uppgörelse. Teknikutvecklingen går snabbt och snart är kanske inte höghastighetståg den enda vägen att gå. Medan partierna har tänkt och förhandlat har teknikutvecklare bland annat arbetat med det som kallas flygtåg vilket är en hybrid mellan tåg och flyg. När man ser de animerade filmerna på hur detta skulle fungera känns det som science fiction, men fortsätter de svenska partierna förhandla i snigelfart ska vi kanske inte bli förvånade ifall denna teknikutveckling både kommer ikapp och går förbi.
