En lärare kränker elever, men får raskt ett nytt jobb på ny skola eller i ny kommun.
En idrottstränare tafsar och ofredar sina adepter, men kan gå vidare till nya uppdrag för att klubben hellre gör sig av med problemet än anmäler och riskerar "klubbens rykte".
En läkare utsätter en patient för olämpliga närmanden, men säger upp sig och går vidare till en ny arbetsplats.
Det borde inte vara så enkelt. Olämplig personal borde inte bara kunna studsa vidare till nya uppdrag – med risk för andras hälsa.
Ändå händer det, gång på gång. Fallen ovan är bevis för det – samtliga är hyfsat färska exempel från Halland. Och tyvärr är de inga undantag.
Hallands Nyheters ledarsida har vid flera tillfällen lyft problemet med bristande referenstagning – som starkt bidragit till eländet.
Ett av de värsta exemplen var en lärare, verksam i Varberg, som hade köpts ut gång på gång efter misstankar om sexuella övergrepp mot elever. Han kunde gå vidare till nya skolor – tills en polisutredning och följande dom för barnpornografibrott till slut satte stopp för pedofilen.
Tidigare misstag förklarades av en förhandlingschef i Varberg, med att det råder brist på lärare och att man då ser mellan fingrarna mer personer som har "lite luckor i sitt CV eller liknande".
Något liknande tycks kunna gälla även för läkare.
– Det är ett faktum inom offentlig verksamhet att man lämnar om det börjar bli varmt under fötterna, säger en HR-strateg på regionkontoret.
Han understryker samtidigt att regionerna inte får föra register över misstänkt olämplig personal. Strategen antyder också att personalbristen kan bidra till att det slarvas med referenstagning – samt att chefer som faktiskt tillfrågas kanske inte är så öppna som de borde vara.
Måhända tiger vissa för att det ibland kan vara lite bökigt att bli av med tillsvidareanställd personal?
Att elever som har fått sin skolgång förstörd, eller ungdomar sin idrottskarriär, då känner sig dubbelt svikna är inte så underligt. Systemfel av det här slaget är inte acceptabla. Bristen på personal är ingen ursäkt för att gena i kurvorna, se mellan fingrarna eller på andra sätt missköta rekryteringsuppdragen.
Men, invänder kanske någon, om vederbörande inte har blivit av med sin yrkeslegitimation har denne ju rätt att söka nya jobb. Och om en ny arbetsgivare inte säger sig upptäcka några brister var kanske den där varningen tillräcklig?
Att en människa, på grund av att hen mår psykiskt dåligt, kan missköta sig på jobbet är kanske förståeligt. Men om dem som drabbas är små, värnlösa barn vill det verkligen till att vederbörande får adekvat behandling. Och det bör finnas rutiner för referenstagning som gör att risker för nya övergrepp minimeras i det längsta.
