Ledare 19/1. Socialdemokrater fick toppjobbet. Detta till priset av reformer så liberala att de – åtminstone tidigare – till och med var Moderaterna främmande.
I går stod visserligen Ulf Kristersson i talarstolen och försäkrade att allt som Löfven göra kan han göra bättre. Problemet är att M-ledaren inte förmådde övertyga två av sina forna alliansvänner om det. Och det är ett historiskt misslyckande.
Huvudskälet till misstroendet är M och KD:s svajiga relation till tredje man, närmare bestämt det parti vars ledare nu kallar sig ”den dominerande kraften” i svensk politiks nya högerkonservativa opposition.
Att Åkessons komplicerade förhållande till verkligheten är ökänd. Sällan har det blivit mer tydligt när han föll på eget grepp i ett idiotiskt försök att såga Annie Lööfs klädval.
Nästan lika stor byfånevarning finns det i den bild på MUF:s ordförande Benjamin Dousa som just nu cirkulerar på sociala medier. Iförd förkläde och kockhuva håller han ketchup i ena handen och en sko i den andra. Syftet, även i Dousas fall, var förstås att göra ned Annie Lööf. Det 26-åringen lyckas bäst med är att göra bort sig själv.
Filip Bertilsson vill inte vara sämre. Till vardags jobbar han nära Centerpartiet. Men på twitter skryter att ha betalat 79 spänn för att skicka skor till Lööf. Och, jodå, skorna fanns på bild.
CUF returnerar smart – påminner om vikten av återvinning. Skor kan med fördel också skänkas till välgörenhet, vilket Centerkvinnor på sätt och vis gjorde i somras när man lät auktionera ut ett par gröna skor till förmån för fonden ”Världen angår oss”.
Att se bortanför det egna landets gränser skulle för övrigt göra en del tidigare alliansvänner gott. Även de som är alla argast över Centerpartiet och Liberalernas speldrag gör klokt i att besinna sig för att inte framstå som fåntrattar. För vet ni, det finns inga sossebaciller som drabbar alla som samverkar över blockgränsen. En överkommelse med Löfven gör lika lite Lööf till sosse som en regering med socialdemokrater rödfärgade Angela Merkel.
Det vi däremot har skäl att oroas över är hållbarheten i den regering som nu röstats fram. Och stödpartiernas kraft att förstå att dra i bromsen. Men håll i minnet att den osäkerheten hade i minst lika hög grad gällt även det Kristersson-alternativ som många hade föredragit.
