Ibland ligger oddsen och skvalpar nere i en gotländsk medeltidskällare. Så kändes det i alla fall, när den marknadsliberala tankesmedjan Timbro släppte rapporten ”Ett världsvant Sverige” med 23 förslag på nya avregleringar. Det var ett mycket väntat Almedals-utspel. Timbros poäng var att Sverige borde bli lite mer som medelhavsländerna: mindre paternalistiska regler kring nattarbete, slopa krav på servering av mat för att få alkoholtillstånd, höjd promillehalt på sjön och höjda hastighetsgränser på de största motorvägarna. När man ändå är i gång är det lika bra att tillåta surrogatmoderskap och strandnära byggande också. Argumentationen från tankesmedjan var att till och med Finlands nuvarande regering (Finland!) har högre ambitioner än Tidö-avtalets samarbetspartier när det kommer till avregleringsambitionerna. Lika väntade var mothuggen: Jaså, högern vill nu exploatera både arbetare, kvinnor och naturen.
Icke desto mindre är tankesmedjan något på spåren: ett avskaffat danstillstånd det enda exemplet på liberal leverans från Tidö-partierna. Det är för lite.
Majoritetsregeringen skulle kunna komma överens fler av regler som hämmar svensk besöksnäring. Fråga vilken företagare som helst om de uppskattar kraven på personalliggare. Fråga svenska ölbryggare om behovet av gårdsförsäljning var tillåtet. Fråga inlandsbor om de rimliga i att rädslan för överexploatering i Stockholms skärgård hindrar byggande bryggor vid ensliga sjöar.
Det finns färdiga utredningar både vad gäller gårdsförsäljning och strandskydd, ärvda från Januaripartiernas förhandlingar, och en lika ordentlig majoritet för förslagen ute i landet såväl som i riksdagen. Men internt KD-käbbel synes ha lagt sig som ett farthinder över gårdsförsäljningen. Vad problemen med strandskyddsreformen består i är oklart, eftersom den röstades ned under förra mandatperioden med argumentet att högerpartierna hellre avskaffade strandskyddet helt.
Bristen på frihetsreformer kan möjligen bero på Tidö-partiernas övertro kring hur många gånger man kan posera på en rapsåker i blanka, nya kläder från Naturkompaniet utan att väljarna börjar misströsta. Det handlar om praktiskt förutsättningar för landsbygd, småföretag och besöksnäring, men lika mycket om attityden. Det är helt enkelt en fråga om prioriteringar, och där bör en regering som kallar sig liberal inte ha lägre ambitioner än att leverera minst en frihetsreform i kvartalet till folket. Bland diskussioner om slöjförbud, tankar om att sätta in militären i förorten, tydliga besked om uppsträckning i skolan och den sedvanliga tävlan om vem som är tuffast mot vapeninnehavare måste något annat skönjas: mera egenmakt, fler improviserade danser längs restaurangbord, större handlingsfrihet att bygga på egen mark eller utveckla sitt företag på det sätt man önskar.
