Vad vore Glommen eller Bua utan fisket? Helt annorlunda platser – därom kan nog de flesta vara överens.
Det är inte bara näringen, utan också betydelsefullt kulturarv, som lever vidare tack vare att det fortfarande finns ett aktivt, småskaligt fiske. I en tid när många, mindre fiskehamnar längs kusterna dött sotdöden, är det något att känna stolthet över.
"Fisket har på ett påtagligt sätt präglat kustbornas liv. De naturliga förutsättningarna är goda och fiskfaunan innehåller många kommersiellt viktiga fisk- och skaldjursarter."
Så skriver Länsstyrelsen i Halland om fiskenäringen, på sin hemsida – som ser ett hot mot yrkesfisket om Havs- och Vattenmyndigheten får igenom sitt förslag om minskat skydd för ett antal fiskehamnar.
Nu är det förstås inte fullt så illa att myndigheten fattar beslut om nedläggning. För att något sådant skall hända krävs att berörda kommuner fattar korkade beslut om att exempelvis låta intresset för havsnära bostadsbyggande gå för näringens behov av en levande hamn. Och något sådant skulle väl inte kunna hända? Eller?
Varbergs kommun har förvisso varit kritisk till förslaget från Havs- och Vattenmyndigheten. Men faktum är att pågående exploateringsplaner för hamnområdet i Bua redan har väckt en debatt om intressekonflikter i hamnområdet.
Yrkesfiskarna i Bua känner påtaglig oro för vad som kan hända om det skydd försvinner, som klassningen som riksintresse innebär.
– Säg att vi blir undanträngda här – då försvinner detta med korta resvägar, små båtar och kustnära fiske. Det borde ju i stället prioriteras att det finns många hamnar utspridda längs kusten, sade Henrik Torkelsson, en av yrkesfiskarna i Bua, i en HN-intervju tidigare i år.
Att värna de aktiva fiskehamnarna, och den infrastruktur som finns omkring dem, gynnar dessutom fler intressen än själva fisket. Besöksnäringen är förvisso ett exempel – men mer aktuellt i dessa orostider är att tänka bredare. Det senare glömde Falkenbergs kommun när man började skissa på exploatering i Falkenbergs hamn – och fick smäll på fingrarna från marina, inklusive militära, intressen.
Havs- och Vattenmyndigheten må i sina beräkningar utgå snävt från hur mycket fångst som landas i dagsläget – men i det läge vi befinner oss måste blicken lyftas. Därför påtalar kritiska remissinstanser – exempelvis Jordbruksverket – att det ligger i allas intresse att skydda verksamheter som kan behövas för att trygga vår livsmedelsförsörjning i händelse av kris eller krig.
Att Havs- och vattenmyndigheten inte tog till sig av kritiken från flera Länsstyrelser, som tillfrågats innan förslaget lades, är förvånande i sig. Att en myndighet som säger sig vara "lyhörd" skulle pressa igenom bantingsförslaget nu, med alla de varningar som finns, vore helt orimligt.
