Häromdagen rapporterade Financial Times om EU:s planer att bygga en ny internetkabel mellan unionen och Georgien för att minska det ryska beroendet av internettrafik österut mot Kaukasien, Centralasien och Asien (FT 12/5). 45 miljoner euro kommer kabeln kosta. En rejäl summa för att slippa det strategiska beroendet av ryska kablar och risken för spionage och sabotage.
Med utgångspunkt från omvärldsutvecklingen är det många som frågar sig om tidigare ”opolitiska” frågor som infrastruktur plötsligt blivit storpolitik? Nja, inte riktigt.
Infrastruktur, energi, innovation och ekonomisk tillväxt har varit i fokus för politiken under alla tider, om än på olika sätt. Vare sig det gäller transporter, vägar, IT, industriutveckling eller forskning har det alltid funnits ett maktspel om vem som har det ekonomiska, politiska och teknologiska övertaget på världsarenan. Västvärldens dominans har dock utmanats under de senaste decennierna och resultatet blir nu extra synligt när auktoritära stater flyttar fram sina positioner.
I en multipolär värld med flera starka spelare med olika politiska och ekonomiska system utmanas den liberala världsordningen. Det syns inte minst när Ryssland med våld angriper sin oskyldiga granne Ukraina, men även av andra auktoritära stater såsom Kina och Iran vilka utövar politiska påtryckningar mot sin egen och andras befolkningar.
Om militär makt är den yttersta formen av våld är ekonomiska vinningar och påtryckningsmedel centrala verktyg för att skapa sig ekonomisk och politisk makt över sina konkurrenter. Just nu pågår en teknologisk kapplöpning mellan Kina och västvärlden, inte helt olik den som pågick mellan USA och Sovjetunionen under kalla krigetVärlden har emellertid förändrats avsevärt sedan 1960-talets rymdkapplöpning. Bortsett från att konflikten mellan öst och väst återuppstått har vi blivit mer beroende av varandra, vare sig vi vill eller inte. Det gemensamma beroendet i form av handel och kritisk infrastruktur både hjälper och stjälper. Det blir också desto svårare att ta sig ur en destruktiv relation när transporter, gasledningar eller för den delen internetkablar har byggts färdigt.
Kostnaden för andra alternativ är dyra och tidskrävande. Det tar inte en dag utan flera år – till och med decennier - för att bygga ny infrastruktur. Det tyska något vacklande svaret till nya EU-sanktioner mot Ryssland är ett talande exempel på ett land vars strategiska beroende av energi är tätt sammanlänkat med en auktoritär stat. Handlingsutrymmet blir desto snävare när en auktoritär ledare sitter på kranen för det tyska gassystemet.
Måhända har kritisk infrastruktur vare sig det gäller transport, utbildning, kommunikation eller industrier alltid varit geopolitiska verktyg. Men sårbarheten har blivit desto tydligare när Europa befinner sig i krig och stormakterna drabbar samman. Det är därför som en internetkabel återigen börjar ses för vad det faktiskt är – en bricka i det politiska spelet.
