Vad är det bästa med public service? Inte sällan tycker barn att det är Melodifestivalen, medan ledande företrädare för Sveriges Television och Sveriges Radio betonar att den främsta styrkan är den breda folkliga förankringen.
För den som går igenom hur förankringen faktiskt ser ut har det dock blivit allt tydligare att den inte är så bred som public service-företrädarna ger sken av. Enligt Medieakademins årliga förtroendebarometer som publicerades häromdagen skiljer sig förtroendet för Sveriges Television och Sveriges Radio åt kraftigt beroende på politisk tillhörighet på vänster-höger-skalan.
Förtroendet för SVT och SR är tämligen intakt bland sympatisörer till S, C, MP och V - vilket inte är konstigt eftersom bara tre procent av de tillfrågade anser att public service-bolagen gynnar högersidan. Det står i stark kontrast till nivåerna hos sympatisörer till höger. Inte ens hälften av de tillfrågade som sympatiserar med M, KD och SD har stort förtroende för SVT och SR, vilket kan ha sin grund i att 27 procent anser att public service-bolagen särskilt gynnar det politiska vänsterblocket.
Vad som är hönan och ägget i det bristfälliga förtroendet tål att diskuteras. Kanske har uppfattningen bland högerväljare sin grund i att SVT och SR i många fall utgår från ett vänsterperspektiv – med en problemformulering som många i gruppen har svårt att relatera till.
Eller har förtroendesiffrorna bland högerväljare försvagats på grund av den kritik högerpolitiker under lång tid utövat mot public service? En forskningsartikel på temat pekar bland annat på att riksdagsledamöter från M och SD är särskilt framträdande i kritiken mot SVT och SR.
Förmodligen handlar det om både och.
Oavsett orsak är den bristande förankringen bland nästan hälften av svenskarna en fråga som public service-bolagen måste ta på större allvar. Legitimiteten hos SVT och SR är beroende av skattebetalarnas förtroende, och det är tydligt att det är på väg att bli en bristvara bland en betydande del av högerväljarna.
Det riskerar i sin tur att gå ut över den politiska debatten och spä på en skadlig form av polarisering. För Tidöpartiernas sympatisörer kan det ta sig uttryck i att man i mindre utsträckning litar på det som rapporteras i SVT:s Aktuellt eller SR:s Ekot till förmån för alternativa medier med bristande saklighet.
En annan negativ konsekvens blir också att de olika politiska grupperingarna bara får sina egna uppfattningar bekräftade, vilket försvagar det politiska samtalet. Inte minst blir det svårare att få nya insikter i en diskussion om varken den ena eller andra samtalspartnern kan komma överens om hur verkligheten ter sig.
Frågan om SVT och SR:s vikande förtroende bland högerväljare är dock inte ny. Häromåret gästade SVT:s vd Hanna Stjärne intervjuprogrammet ”30 minuter” och fick frågor på ämnet.
Efter flera – närmast politikerinspirerade – försök att ducka frågan gav hon till slut ett svar. Högerpartiernas interna debatter om public service, sade Stjärne, kanske påverkar förtroendesiffrorna. Med så svaga siffror bland nästan hälften av väljarkåren borde public service-bolagens chefer ha betydligt mer välgrundade analyser än att svepande skylla på interna angelägenheter i politiska partier.
