När Konkurrensverket nu uppmärksammar HN:s granskning av Region Halland är det kanske både skattebetalare, politiker och tjänstemän som blir lite nervösa. Det är miljonavtalen med olika aktörer, utan upphandling, som fångat Konkurrensverkets intresse.
En offentlig aktör måste alltid vara försiktig med skattemedel. Man måste vara transparent och akta sig noga för jäv och korruption. Annars är risken att tilliten från invånarna börjar krackelera och det är definitivt inte önskvärt.
Tillväxtuppdraget som regionerna har enligt lagstiftning är inte så gammalt. Det är ett led i att stärka landets tillväxt och konkurrenskraft. Region Skåne och Västra Götalands-regionen var under ett årtionde försöksregioner innan övriga län kunde bli regioner med ett bredare utvecklingsuppdrag, där tillväxt lades till i ett senare skede. Halland var först ut, 2011, att bli region efter försöksperioden.
Från att ha varit ett landsting med ansvar för nästan enbart sjukvården har regionerna under 2000-talet utvecklats till viktiga regionala aktörer. Ofta i konkurrens med statens förlängda arm, länsstyrelsen. De båda organisationerna har tidvis haft svårt att hitta lämpliga samarbetsformer efter förändringarna i lagstiftningen.
Halland är ett litet län med relativt god ekonomi, och beslutsfattarna känner ofta varandra. Samarbetet mellan olika samhällsaktörer har alltid varit nära och det forna landstinget nosade informellt på utvecklingsfrågorna redan för femtio år sedan. Högskolan i Halmstad firade 40 förra året men har en historia från tidigt 70-tal, där politiker bland annat från landstinget engagerade sig för att driva igenom högskolan.
Tillväxt och utveckling är viktigt för alla regioner, men särskilt viktigt för ett litet län som Halland som ligger mellan två stora regioner. Halland har varit framgångsrikt och skapat samarbete med högskolan, forskningen och näringslivet. Man kan ana att vissa beslut kanske tagits genom okonventionella metoder, i ivern att skapa snabba resultat. Det är antagligen bra för hallänningarna, men om transparensen varit dålig kan ingen kontrollera det i efterhand. Fungerande kontroll och revision betyder mycket för att invånarna ska kunna ha förtroende för verksamheten.
När korruption och jäv uppmärksammas alltmer är det viktigt att en offentlig organisation agerar korrekt. Det går inte att vara fartblind i den kontext som nu råder. Förtroende är något man förtjänar och då kan man inte bara ge uppdrag till organisationer som ter sig självklara, de måste ändå upphandlas. Regionens politiker och tjänstemän måste ta ett djupt andetag och analysera sina arbetssätt så att öppenhet och rättvisa kan råda. 70-talets fixarmentalitet får inte leva kvar.
