År 2024 är bara några dagar gammalt och de politiska tvistefrågorna har efter några vilodagar åter tagit plats i nyhetsflödena.
Dagarna precis före jul var förväntningarna stora på regeringens i månader omtalade Klimathandlingsplan. Klimat- och miljöministern gjorde ett sista försök skjuta på det till efter nyår men ge sig inför Miljöpartiets och Centerns KU-anmälningar. Ett ”skall-krav” i lagen om att planen ska presenteras senast året efter ett val går inte att skoja bort.
Så då kom den till sist, Klimathandlingsplanen, torsdagen 21 december. Den blev snabbt nagelfaren och kritiserad av oss i Miljöpartiet och övriga oppositionen för att egentligen inte innehålla så mycket. Trots mer än 200 sidor text och tabeller så är ändå det övergripande intrycket att något riktigt kraftfullt politiskt dokument är det inte. Det är en lång rad hänvisningar till gjorda utredningar, pågående utredningar och kommande utredningar. Och de som redan finns ”bereds inom Regeringskansliet”.
Några punkter är förstås lätta att identifiera. Det är, tycker regeringen, EU som styr och som leder utvecklingen. Det är kärnkraften som ska möta upp det kommande behovet av elenergi. Och det är näringslivet, alla duktiga och framgångsrika företag som ska kunna både initiera och dra nytta av den förestående utvecklingen. Sveriges invånare ska kunna leva vidare som förut, med tillväxt och förbättrad välfärd – samtidigt som den gröna och genomgripande omställningen ska ske.
För Hallands del finns det viktiga frågor att fundera över. Ringhals nämns två gånger, i båda fallen med hänvisning till Ringhals 1 och 2 som stängdes 2019 och 2020. Ordet ”kärnkraft” däremot återkommer många gånger, dock utan att nämna de mycket stora utmaningar nya reaktorer i Sverige skulle ställas inför. Den handfull reaktorer som planerats och i några fall byggts i Europa under senare år har alla enorma kostnadsökningar och stora förseningar gemensamt. Och det finns knappt några företag kvar i världen som kan bygga reaktorer; de som finns dras med stora underskott och skulder på hundratals miljarder.
För vår del vore det bättre att satsa på utbildningar och annan planering för de havsbaserade vindkraftsprojekten, varav två utanför vår kust redan är långt framme.
Sen har vi kustsjöfarten och järnvägarna som skulle kunna ta över en hel del av den godstrafik som idag körs på E6, tvärs genom länet, med stora utsläpp. Inte minst med tanke på Fehmarn-förbindelsen som står klar om bara några år och som gör resan till Hamburg flera timmar kortare. Här är Hallands hamnar redan på gång och järnvägen – med en grundlig upprustning – är en given aktör för en transportstruktur utan fossila bränslen.
I juni blir det val till EU-parlamentet. Med Sveriges stora beroende av EU och inte minst nu när regeringen valt att lägga klimatpolitiken i linje med EU:s ”Fit for 55”, ja då blir det ju ännu viktigare att rösta – det är det ju alltid. Rösta också gärna på kandidater som kan föra klimatarbetet framåt, som har erfarenhet, kunskaper och gott renommé – förslagsvis de från mitt parti, Miljöpartiet.
