Hur mycket visste tidigare sjukhusledning i Halland om den unika verksamheten? Varför gick man inte till botten med journalföringsbristerna medan den misstänkte gynekologen ännu var i livet? Var inte bristen av dokumentation medveten – i syfte att mörka olagliga och oetiska spermastölder?
Hallands sjukhus egen rapport om inseminationsskandalen väcker minst lika många frågor som den ger många, oroväckande svar. Rapporten bekräftar bilden av vilda västern på kvinnokliniken.
Utredningen visar exempelvis att lämnande av spermaprov har sammanfallit med insemination – vilket kanske inte var en slump. Kanske fanns det inte en tillräckligt kall frys och rätt upptiningsteknik? Utredarna kan inte ge raka svar. Att det i handlingar nämns en "spermabank på sjukhuset" betyder inte nödvändigtvis att frysen alls fanns – eller användes. Det finns inga kvitton eller dokumentation kring sådan medicinsk utrustning. Precis som det brister i journalföring och dokumentation i största allmänhet. Spår har därigenom sopats igen.
Att Emelie Persson, ett av de donatorbarnen, inte känner sig tillfreds är fullt förståeligt. Hon har kämpat länge - bland annat mot sjukhusledningar som inte tidigare tog frågan på tillräckligt stort allvar. En "felhändelse" står det i rapporten. Men är det inte snarare ett exempel i raden av kränkningar?
Den skamliga hanteringen av oroliga män som inkommit för fertilitetsutredningar har lyckligtvis fått Europadomstolen att reagera. Detta tack vare att två drabbade män gjorde en anmälan, med hjälp av Centrum för Rättvisa.
För cirka två månader sedan vände sig domstolen därför till svenska UD med krav på svar på hur man ser mot brotten mot mänskliga rättigheter. Än har berörda jurister inte återkopplat. Men nu kan de ju tänkas vakna - efter att sjukhuset erkänt att spermastölden/förväxlingen har orsakat vårdskada.
Rättsprocessen kan förhoppningsvis bidra till att de drabbade får någon form av gottgörelse - antingen genom att rättsprocessen fortsätter - eller genom förlikning. Sverige kan tänkas föredra det senare för att slippa figurera i detta pinsamma sammanhang. Några stora skadestånd blir det i så fall sannolikt inte tal om. Å andra sidan är upprättelsen det allra viktigaste för offren.
Det senare kan även den externa utredningen tänkas bidra till. Den väntas komma inom kort. Och kanske har PWC i den granskningen vänt på fler stenar än sjukhuset.
– Vi har inte sökt svar utanför sjukhuset, exempelvis undersökt om gynekologen hade utbyte med andra branschkollegor med liknande expertis, säger Anders Åkvist.
Det borde man kanske ha gjort. Eller så bör någon göra det framöver.
– Jag tror att det här har skett på andra sjukhus också. Det var väl så man gjorde på den tiden, säger en av de ofrivilliga spermadonatorerna till Hallandsposten.
Kanske finns skäl att även söka efter DNA kopplat till berörd gynekolog. Sett till det hårresande antal missgrepp som hittills avslöjats kan det inte uteslutas att den ökända donatorskandalen i USA har sin motsvarighet även i Sverige.
