I en orolig omvärld och med mindre än ett år kvar till Europaparlamentsvalet är utvecklingen i europeiska länderna kanske viktigare att följa nu än på länge. I söndags (15/10) genomförde Polen sina allmänna val. Valresultaten har inkommit och trots att regeringsbildningen fortsatt hänger i luften är det tydligt att stödet för Polens sittande regering drastiskt har minskat. Istället har en EU-positiv opposition, med Donald Tusk i spetsen, gått framåt. Kanske kan detta vara startskottet som behövs för ett starkare och mer enat EU.
När jag under förra veckan besökte Polen strax före valet hörde jag samma mantra upprepas från nästan alla, oavsett partitillhörighet. Mantrat löd att det kommande valet var det viktigaste valet för Polen sedan 1989, då kommunistregimen föll. Den EU-kritiska och nationalistiska regeringen, med Lag och rättvisa i spetsen, syftade på att oppositionen skulle göra Polen mindre självständigt från EU och deras grannländer. Oppositionen, med den före detta ordföranden för det Europeiska rådet som ledare, syftade på att den sittande regeringen fortsatt skulle nedmontera rättsstaten och den liberala demokratin.
Från ett svenskt perspektiv är det enkelt att hålla med om att det polska valet var avgörande, men det kanske mest centrala för oss är hur Polens relation till EU kommer utvecklas framöver.
Polen är ett land vars militära förmåga ökar rekordsnabbt och vars ekonomi under de senaste åren vuxit exponentiellt. Polen är därför en maktspelare i EU och hur landet utvecklas bör vara av största intresse för Sverige och andra medlemsstater. Detta gäller inte minst i en tid när de olika konflikterna och utmaningarna runt om i världen kräver ett starkare och mer handlingskraftigt EU som kan stå på egna ben, i synnerhet på det säkerhetspolitiska området.
Genom valvinsten för den EU-positiva oppositionen kan ett skifte anas. Vi kan få komma att se en utveckling där Polen lämnar sin mer eller mindre explicita allians med Ungern och istället söker samarbete med EU:s stormakter. En sådan utveckling skulle stärka EU:s handlingsförmåga och i förlängningen EU:s relevans på den internationella arenan.
Valresultatet i Polen bådar även gott för det stundande europaparlamentsvalet. Sedan förra EP-valet har har populistiska och EU-fientliga krafter vuxit sig starkare runt om i flera medlemsstater. Oron är därför stor för att mittenpartier backar även i det kommande EP-valet - till förmån för populism. Kanske visar dock det polska valet på början av en ny trend, där vikten av ett starkare och mer enat Europa har förståtts och ges en mer framträdande roll. Detta vore i så fall inte bara ett skifte bort från de EU-negativa vindarna som blåst under de senaste åren, utan även ett skifte bort från en större strömning av högerextremism och nationalism i hela västvärlden.
I dessa svåra tider är det svårt att vara optimistisk. Det polska valresultatet är dock ett ljus i slutet av tunneln, och jag vågar därför vara försiktigt positiv. Med en ny regering i Polen finns möjligheten att EU kan stärkas och att EU-positiva krafter kan komma att få större framsteg i nästa europaparlamentsval än vad vi tidigare trott. Det vore en vinst för EU, och en vinst för Sverige.
