Greta gris chillar i den halländska myllan – lyckligt ovetande om den pest som skakar svensk grisnäring. En halländsk grisbonde har redan fattat det drastiska beslutet att slakta alla sina utegrisar. De löper – likt Greta – störst att smittas om pesten når hit.
– Har man den inte under kontroll, som det är i dagsläget, då är det en latent fara för alla grisbönder i hela Sverige oavsett område, förklarar Ralf Teebay i HN.
Han är inte ensam om att planera ett slags nödslakt - även om Jordbruksverkets smittskyddsexpert anser att det är överilat.
Ett annan halländskt, ekologiskt grisföretag, hoppas dock att de strikta, förebyggande åtgärder de vidtagit sedan långt tid ska hålla smittan ute.
Men räcker det med klädbyten och rejäla stängsel? Vissa tvivlar.
- Mina utegrisar har inget skydd om det skulle komma en grävling eller fåglar, säger Ralf Teebay.
Även om riskanalyserna skiljer sig åt har dock en rad bönder i Sydsverige haft sina beredskapsplaner klara sedan en tid tillbaka. Statens Veterinärmedicinska anstalt bedömde att Halland låg i farozonen redan för ett drygt år sedan. Här finns väldigt gott om vildsvin - dessutom är omfattande handel och resande till närliggande, smittade grannländer också riskfaktorer.
Därför sattes varningsskyltar upp vid alla rastplatser - för att uppmana folk att städa upp matrester efter sig. Men de råden är illa anpassade efter de minst folkskygga vildsvinen. I delar av Halland finns ju områden likt de i Fagersta, där svinen bökat i villaträdgårdar. Och det hjälper ju föga om man har varit noga på skogsutflykten – om en smittat bit kallrökt, tysk skinka råkat slinka från mackan och ner i gräsmattan.
De kommande dagarna får vi räkna med fler och fler rapporter om fynd av smittade vildsvinskadaver i Fagersta-trakten. Under tiden som sökandet pågår – och för lång tid framöver -–har stora naturområden spärrats av. Det betyder att även företag kopplade till skogsnäringen påverkas. Kanske under hela två år. Så lång tid kan det ta innan ett område friskförklaras, vilket LRF Halland upplyste frivilliga försvarsorganisationer om vid en informationsträff redan i december förra året.
Skulle motsvarade inträffa här skulle det alltså slå hårt även mot den halländska skogs- och träindustrin. Översatt i skogsmark motsvarar förbudszonen i Västmanland ungefär en tredjedel av Hallands skogsmark. Men är ens så stora avspärrningar tillräckliga.
Vissa tvivlar. Andra klagar på överdrifter - exempelvis enskilda markägare. Och en grupp har tydligen ansett sig stå över reglerna. I helgen väckte en golftävling inom förbudszonen berättigad ilska. Först på söndagen hade polletten trillat ned hos Fagersta Golfklubb - trots att klubben beklagat sig över vildsvinsbesök bara några dagar tidigare.
Golfklubbens huvudlösa agerande tyder på att Halland, med gott om golfbanor, har skäl att i god tid tydliggöra vad eventuella förbudszoner innebär även för den typen av verksamhet. Att undanta golfare är ju helt orimligt.
Finns det mer Halland kan göra? Att satsa än mer på att reducera vildsvinsstammen är en välkommen åtgärd av fler skäl än smitta. På den punkten finns dock hopp.
I början av augusti tillkännagav Hushållningssällskapet Halland att man bygger upp en app kring vildsvin tillsammans med bland annat Jägareförbundet Halland och Länsstyrelsen. Tanken är att samla kunskap kring allt från kötthantering till att inventera viltskador med hjälp av drönare.
Samtidigt måste det också skapas tydlighet kring vilken ersättning drabbade kan räkna med från samhälle och försäkringsbolag - om det värsta händer.
Utbrottet av svinpest visar också att det finns goda skäl att ännu tydligare upplysa om hur man hanterar matrester - såväl på deponier och i komposter som under utflykten. Allt tyder på att den här smittan, likt tidigare rävens dvärgbandmask, har kommit till Sverige på grund av oförsiktiga, okunniga och bitvis hänsynslösa människors beteenden. Frågan är bara om ens pesten kan lära folk att plocka upp efter sig? Trots att den som slänger skräp kan bötfällas, syns skiten på både gator och i naturen.
