Kommer vi att hälsa på samma sätt som tidigare, eller kommer pandemin permanent ha förändrat våra hälsningsvanor? Det kommer att kännas ytterst ovant att ta i hand med någon, och frågan är när övergången är så tydlig att man vågar börja ta i hand igen. Jag tror att handhälsningen kommer tillbaka i viss utsträckning, men av de människor som är extra försiktiga av sig kommer man fortsätta hälsa på distans. Med händerna ihop, med att buga, med armbågen eller vad man nu väljer. Något mer otidsenligt beslut än i kommunfullmäktige i Trelleborg härförleden är därför svårt att hitta. Man beslutade att alla anställda var tvungna att ta i hand. Beslutet var föranlett av en tilltänkt medarbetare som inte ville ta det motsatta könet i hand. De kommande åren kommer det att finnas många som inte är beredda att ta i hand, undrar hur Trelleborg ska lösa det? Själv hoppas och tror jag att den ständiga vanan att kramas som en hälsning är försvunnen för gott. Självklart är det trevligt att krama någon man känner och tycker om, men det slentrianmässiga kramandet som lätt blir obekvämt ska bli skönt att slippa.
Att vi kommer att arbeta mer hemifrån i framtiden har jag skrivit om tidigare, åtminstone de som har arbetsuppgifter som tillåter det. Stadskärnorna kommer att se annorlunda ut. Det är en strukturomvandling som fått rekordfart av pandemin, men förhoppningsvis ser vi fler lokala affärer med flera olika inriktningar samtidigt. Till exempel en skomakare som samtidigt driver café i lokalen.
Vi kommer att flyga mindre än tidigare. Visst kommer det att finnas ett uppdämt behov av att resa, men samtidigt har många tvingats upptäcka att det finns mycket trevligt att se i Sverige också. När vi reser utomlands kommer förhoppningsvis fler att välja tåget, men det förutsätter stora förbättringar i bland annat biljettsamordning för att det ska bli verklighet.
Förhoppningsvis kommer vi att ha kvar vanan att tvätta händerna noggrant. Det skyddar inte bara mot covid-19 utan också mot vinterkräksjuka, vanlig influensa och simpla förkylningar, något vi gärna kan slippa.
