Hur vill du bo som äldre? Hur vill dina gamla föräldrar, eller kanske mor- och farföräldrar bo? Hade någon av er valt ett underbemannat boende där den personalen saknar medicinsk kompetens och läkemedelshanteringen brister? Förmodligen inte.
Trots att ingen lär vilja och välja att ha det så, är det den situation som råder på Sveriges äldreboenden. Svallvågorna efter coronapandemin fick IVO, Inspektionen för vård och omsorg att skärpa tillsynen, och i den största granskningen av landets äldreboenden hittills blev kritiken allvarlig (SR 9/7). Samtliga kommunala äldreboenden fick allvarlig kritik. Granskningen visar att äldre på många håll ges mediciner som inte rekommenderas för just äldre, och att vård i livets slutskede getts på sätt som strider mot rådande riktlinjer. Detta utöver att personalbrist, brist på medicinsk kompetens och brister i läkemedelshanteringen noterades vara återkommande problem.
Resultaten kan jämföras med den hårda kritik som ibland riktas mot privata äldreboenden. Eftersom driftsformen i många fall görs till boven i dramat när det gäller privata boenden är det värt att påminna om att de inte konkurrerar med ofelbara offentliga boenden – utan med kommunalt drivna boenden med fel och brister.
Nu lär det dock inte vara någon som ropar på förbud för det offentliga att driva äldreboenden, trots att många kommuner verkar illa lämpade att göra det. Eller i alla fall bevisligen gör ett bristfälligt jobb i nuläget. Värt att notera är också att det inte handlar om att brister upptäckts på enstaka offentliga boenden – utan att allvarliga brister konstaterats på samtliga kommunala boenden som ingår i granskningen. Det är alltså regel snarare än undantag. För privata äldreboenden kan det ropas om stopp och förbud, bara för att enstaka aktörer missköter sig. Det är något av en orättvisa.
Brister är brister, oavsett driftsform, och att de upptäckts och allra främst åtgärdas är centralt för att äldre ska kunna bo och leva tryggt livet ut. Ett centralt problem för att locka rätt kompetens är att äldreboenden inte får anställa läkare, trots att de vårdar en patientgrupp med stora och komplexa vårdbehov. Det kan förklara varför bristerna är liknande över hela landet, trots att äldreomsorgen styrs på kommunal nivå. Dessutom är det ett problem som inte vore allt för svårt att lösa, och att utreda om kommuner ska ges rätt att anställa läkare ingår redan i Tidöavtalet.
