Din inre Emil – känner du honom? Vet du vad gossen från Lönneberga menade med "Ett sånt där påhitt som guds änglar klappar i händerna åt"?
Om inte får du en chans till påminnelse idag. Utanför flera av stadens matbutiker samlas det under lördagen in mat- och julklappskassar.
Bakom initiativet står – likt så många gånger förr – frivilligorganisationer och diakonin i Falkenbergs församling. Det senare har en bister förklaring.
Att det inte finns "fattighjon" som på Emils tid betyder inte att alla har råd att äta sig mätta – inte ens på jul. Och en del av de falkenbergare som går hungriga har, när revorna i skyddsnäten blivit för stora, funnit vägen till kyrkan.
Visserligen förändras tiderna så tillvida att Emils äldre kalasgäster idag har ersatts med en grupp något yngre medborgare. Men Falkenbergs engagerade diakoner har – i flera års tid – vittnat om hur de hårda tiderna slår hårt mot framförallt ensamma mammor och deras barn.
Värst är det inför jul. Då blir klyftorna mer kännbara. Det goda är att fler vågar söka hjälp. Det har även diakoner i Varberg tidigare berättat om. Förra vintern bidrog kyrkan i Varberg även med elstöd.
Att det ska behövas är förstås ett misslyckande för ett välfärdssamhälle. Och problemen som gör att allt fler inte får ekonomin att gå ihop i vardagen behöver åtgärdas.
En tröst i eländet är dock att det ger kyrkan en betydelsefull roll mitt i byn. Men även de falkenbergare - och för all del varbergare - som har en slant över kan visa lite av den goda kraft som finns i ett lokalsamhälle.
På varje prussiluskande Lena Andersson, som gärna vill peka finger och påpeka att gröt och ris minsann är billigt och nyttigt, finns tack och lov en givmild Svensson, Petterson eller Lundström
Och Jag! vill du kanske ropa?
Gör det! Bidra till att fler ungar kan åka karusell och få en klapp under granen.
