En halländsk kvinna sökande efter sitt ursprung har redan lett till en rad häpnadsväckande avslöjande. Men den boll hon satte i rullning slutade inte i och med att Hallands sjukhus tvingades anmäla en skum, och misstänkt brottslig, hantering.
Uppdrag Gransknings idoga grävande har gjort att vårdskandalen gradvis vuxit. Och nu öppnas nästa garderobsdörr.
Egentligen var det kanske bara en tidsfråga. Att en grupp svenska fertilitetsläkare, som lekte gudar, triggade varandra har stått klart sedan ett tag. Och nu visar sig att de inte bara stulit sperma från ovetande män – åtminstone en av läkarna har dessutom "ställt upp" själv.
Kanske borde man inte vara förvånad. Tidigare avslöjanden i USA, Kanada och Nederländerna har ju redan visat att det var såhär det kunde gå till. Kanske bidrog internationella kontakter till tänjandet på gränser – tills alltför många pionjärer uppfattade det som rätt och rimligt att ta saken egna händer – i brist på spermadonatorer.
När övergreppen begicks reflekterade dessa herrar förmodligen inte över att den tekniska utvecklingen skulle avslöja vad de gjort bakom skärmen och i labbet. Men nu står vi här.
Inte ens när lögnerna kläs av vill dock ansvarig läkare, tidigare verksam i Norrbotten, tillstå att hanteringen var bedräglig - och att det dessutom förekommit övergrepp. Att lura en ovetande kvinna att hon mottagit sin egen makes spermier är ju ett slags våldtäkt - om än inte i juridisk mening.
Kanske inser den aktuelle läkaren ändå detta. Kanske räds han att hanteringen skulle kunna föranleda rättsprocesser. Det kan förklara hans ovilja att kommentera sitt agerande. Att tillstå att han kan förstå barnens upprördhet skulle ju kunna tolkas som att han inser att han gjort sig skyldig till överträdelser, inte bara mot den egna kårens etiska regler.
Att den ansvarige fertilitetsläkaren blir en skam för sin kår blir extra tydligt sett till hans okänslighet de barn han vill avfärda som "behandlingsresultat". Att han inte kunde förutse att smusslandet skulle komma fram, ursäktar inte hans ovilja till ansvarstagande nu.
Men Uppdrag Gransknings serie bör inte bara betraktas som ett avslöjande om oetisk hantering i det förgångna. Donatorbarnens sökande efter sitt ursprung bör också betraktas i ljuset av vad som sker idag.
– Vilka implikationer får det om 20 år, säger professor Gunilla Sydsjö i slutet av programmet.
Hon är verksam inom Biopsykosocial obstetrik vid Linköpings universitet, där man bland annat studerar långsiktiga psykosociala konsekvenser av ägg- och spermiedonation.
Men den lukrativa, internationella fertilitetsindustrin omfattar mer än så. Ett barns tillkomst kan i dag exempelvis ha involverat tre kvinnor - en biologisk mor, en surrogatmor som bär barnet och den mamma barnet växer upp med.
Vilka frågor kommer de barnen ställa en dag - särskilt om det avslöjas att det förekom människohandel på den "trevliga" babyfabriken?
