Självklart serverades vältrimmat fläsk på Hallands irländska bord, men på ett betydligt råare sätt än du kanske föreställer dig. Och notan betalas i blod, svett och tårar. Men så handlar det om den militära hinderbanans tuffaste hinder. Åtminstone enligt ställföreträdande arméchefen brigadgeneral Anders Svensson – som minns sitt officersprov på den gamla banan.
Nya guldmedaljören i VM i militär femkamp, Siri Englund, håller dock inte med:
– Irländska bordet är egentligen jättelätt – om man har tekniken. Värre är det med balanserna. Där ska man försöka löpa på allt vad man kan, det är häftigt att göra det, säger hon och pekar mot sicksack-banan i bakgrunden.
Regnet över Lv6 förenklade knappast balansövningen. Och kanske bidrog förra veckans väta till den oönskade dramatiken i semifinalen i lördagens hinderstafett. Efter ett höjdhinder landade en ledande brasiliansk tävlande illa.
Incidenten illustrerade att inte ens en väl inövad landningsteknik alltid räcker. Ändå är det inte de fysiska påfrestningarna som hemvärnssoldaten Siri Englund ser som den största utmaningen i den militära femkampen - utan de mentala.
– Vi har tränad så himla mycket på de olika grenarna så kroppsmässigt är man i bra form. Men det är otroligt krävande att ladda om inför varje gren. Så ska det gå bra rakt igenom måste huvudet vara med. Den mentala pressen är tuff.
Desto mer imponerade då att en ukrainare, Vasyl Hilianchuk, vann skyttemomentet i femkampen.
– Vi är stolta över att vara här och att göra Ukraina känt för alla andra lag. Vi försvarar Ukrainas ära här i den militära tävlingen, sade lagkapten överstelöjtnant Serhii Shevchuk i en intervju för försvarsmakten.
Lagkaptenen understryker att han uppskattar den vänskapliga atmosfären med de andra militära lagen. De vänskapliga idealen är också något den ställföreträdande arméchefen gärna betonar när han pratar om det efterlängtade svenska värdskapet vid regementet. Och visst är det fint om även militära tävlingar kan förena på det vis som idrott ska göra.
Det finns dock gränser. Rakryggande gränser som borde sättas av fler än Försvarsmakten – i fler sporter. För självfallet var Ryssland inte välkommet till Halland.
Frågan är bara om skälen var lika uppenbara för lagen från exempelvis Brasilien och Kina? Deras politiska ledares gemensamma fredsmäklar-ambitioner är föga trovärdiga. Kina har exempelvis konsekvent vägrat fördöma såväl det ryska anfallskriget som ryska krigsbrott.
Utöver kriget lade också den höjda terrorhotnivån mot Sverige viss sordin på tävlingen. Den publika invigningen på Stortorget fick ställas in till förmån för en intern på regementsområdet. Tack och lov kunde dock några deltävlingar hållas inför allmän publik - som lördagens extrastafett.
Även i den senare fick dock det svenska damlaget nöja sig med silver. Kinesiskorna var snabbare. Å andra sidan är det kinesiska laget ett exempel på att den militära femkampen inte är en tävling på helt lika villkor. Tävlande från vissa länder, som Brasilien, Kina och Tyskland, har femkamp som sin enda uppgift inom det militära. Det kan kanske delvis förklara de tyska framgångarna på herrsidan, med guld för herrlaget.
Samtidigt kan det förstås hävdas att grenarna, på sätt och vis, är vardagsmat för varje militär.
– Femkampen återspeglar den militära verksamheten på ett bra sätt, du simmar, du terränglöper, du skjuter, kastar handgranater och springer hinderbana, konstaterar brigadgeneral Anders Svensson - som uppenbarligen brinner för sporten.
Han var påtagligt stolt över att äntligen få ha arrangerat ett VM på "Sveriges absolut finaste anläggning" – alltså den nybyggda hinderbanan vid Lv6. Och att Svenska försvarsmakten har fått stå värd för en internationell, militär tävling känns säkerligen bra i tider av alliansbyggande.
Om regementets värnpliktiga, som tvingades ligga i fält i läckande tält för att göra plats för tävlingen, var lika glada är oklart. En och annan hade kanske önskat att försvaret lagt sex miljoner på bättre, vattentäta kängor i stället för på en hinderbana. I jämförelse med kommunala sportanläggningar är dock kostnaden blygsam. Och varje VM förväntas förstås också ge ett slags skattåterbäring.
Halland greppade själfallet tillfället att visa upp fler sidor än regementet för deltagande delegationer. Det välorganiserade mästerskapet har därmed gett såväl regionen som Försvarsmakten bra reklam. För att inte tala om Hemvärnet.
Den som fortfarande förknippar värnet med medelålders gubbar på tältmöte får chans att tänka om vid åsynen av Siri Englund. En vassare och mer gyllene reklampelare för det moderna Hemvärnet är svår att tänka sig.
