Särskilt "levande" känns inte kulturarvet, trots Riksantikvarieämbetets tema för dagen. Vi befinner oss snarare på en plats som symboliserar total brist på respekt för arv och historia. Den enda, svartbrända tegelsten som guiden kan visa ligger vid munkarnas gamla tegelugn. I övrigt är den enda synliga lämningen av det stora, stolta klostret ett par oansenliga dammar. Resten gjorde 1500-talets makthavare processen kort med.
Den lilla vattenspegel som trots allt syns vittnar dock om en medeltida fiskodling som var nog så avancerad som dagens. Munkarna hade låtit anlägga ett dammsystem med vattentillförsel från en sjö uppe på åsen en bra bit bort. Sedan lär munkarna ha sålt, kanske till och med exporterat, en hel del av fisken.
Även om de strikta Cistercienserna tilläts äta fisk och fågel - till skillnad från kött från fyrbenta varelser - så var deras kost mestadels vegetarisk. Pesco-vegetarianism är alltså ett medeltida påfund.
När Ås kloster grundades 1194 var cistercienserorden i en expansiv period. Likt munkarna levde efter strikta mallar uppfördes även klostren på liknande sätt. Därför kan vi, genom att titta på bevarade delar av moderklostret i Sorö på Själland, ana hur mäktig byggnationen måste ha tett sig för dåtidens hallänningar. I synnerhet som klostret låg långt ut på landsbygden - helt enligt traditionen.
Redan vid klostrets tillkomst hade den danske kungen bidragit med betydande donationer av land. Men eftersom munkarna erbjöd traktens storbönder en chans att köpa sig själamässor och förbön genom donationer, blev klostret en allt större markägare. Munkarna nyttjade marken - och lär ha bidragit till utveckling av såväl odlingsmetoder som grödor.
Under sin storhetsperiod kunde klostret stoltsera med helgonreliker - vilket lockade pilgramvandrare. Men sen kom reformationen och ett bistert slut. Likt sten på gamla rösen stulits för att bygga gärdsgårdar, lät kungen ta teglet för att fixa till en borg strax söderöver.
Så i den mån stenarna kan viska, får man lyssna uppe på Varbergs fästning. Så länge det nu håller. Kanske vrider sig munkarna åter i sina gravar norr om nuvarande Ås Kungsgård. För i värsta fall kan deras fina tegel möta en andra död.
2023 är det fästningen som förfaller i brist på underhåll. Länets riksdagsledamöter har i sommar protesterat mot Stockholmsfixering och brist på respekt för kulturarv utanför huvudstaden. Med all rätt. Låt inte 1500-talets helgerån återupprepas.
